Varje år kostar bidragsfusket i de olika socialförsäkringssystemen tio miljarder kronor. Nu har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) tröttnat och vill inrätta särskilda fuskavgifter, eftersom de anmälningar som görs till polisen sällan leder till åtal och straff. Det är en bra idé. Ett mellansteg behövs för att fånga upp mindre brott, som tillsammans dränerar välfärdssystemet på mycket blod.

Bidragsbrottslagen fångar främst storfuskarna, visar en utredning från Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Av de 537 polisanmälningar som gjordes under årets första tre månader avskrevs 83 procent. Vare sig polis eller åklagare prioriterar brott som rör mindre belopp. Överbelastade utredare har nog med grövre kriminalitet, vilket gör att småfusk lätt hamnar underst i högen.

Det vill Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, CSN, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna och arbetslöshetskassorna ändra på. Inspirationen till fuskavgiften har hämtats från Skatteverket, som har som praxis att bötfälla dem som lämnar felaktiga uppgifter i sin deklaration.

Bidragsmyndigheterna och Husmark Pehrsson ska ha en eloge för att ha tagit ett kraftfullt eget initiativ i frågan, istället för att skylla på polis- och åklagarmyndighetens handlingsförlamning. Fuskavgiften ska helt och hållet administreras av myndigheterna själva, vilket gör vägen från fusk till straff mycket kortare. Alla brott har inte i domstol att göra.

I och med det nya systemet blir livet betydligt svårare för dem som systematiskt fuskar, vilket förhoppningsvis även avskräcker dem som funderar på att börja fiffla. Sanktionen ska användas för fusk som genererar "mindre belopp", men var den beloppsgränsen går vill socialförsäkringsministern inte gå in på innan utredningen är klar. I dag sätter Försäkringskassan en gräns på 300 kronor, vilket är lågt. Sådana summor riskerar att belasta utredarna i onödan och är inte nödvändigtvis tecken på att någon medvetet har fuskat. Summan borde istället höjas till 2 000 kronor. Möjligen kan bidragstagaren bli föremål för utredning först den tredje gången som felaktigheter upptäcks.

På så sätt vävs ett finmaskigare och effektivare nät, som ökar chanserna att fånga de fula fiskar som slinker genom polisens trasiga håv.