Det finns skäl till det goda humör som präglar Folkpartiets landsmöte. Utnämningen av Cecilia Malmström till EU-kommissionär var en strategiskt viktig framgång för partiets ställning i alliansen. Samtidigt stärks partiet av hyggliga opinionssiffror som i den interna tävlingen inom alliansen pekar ut Folkpartiet som näst största parti i regeringen.

Med mindre än ett år kvar till nästa val är det förstås relevant att ställa sig frågan vilken kurs som partiledare Jan Björklund tänker peka ut inför kampen om regeringsmakten nästa höst. I mångt och mycket har Moderaterna efter valsegern 2006 förpassat de tre andra partierna i alliansen till rollen som nischpartier. Folkpartiet har fått patent på utbildningsfrågorna och ingen kan anklaga partiledningen för att ha missat chansen att torgföra en uttalad reformiver.

Med utgångspunkt från partiledarens inledningstal vid landsmötet rådet det knappast något tvivel om att Jan Björklund på allvar vill närma sig Moderaterna ideologiskt. Förslag om skattesänkningar blev nämligen ett bärande tema genom talet. Högst på önskelistan står förslaget om sänkt värnskatt, trots att Moderaterna har avvisat alla sådana funderingar. Men Björklund höjer bara rösten och kräver dels en utvidgning av jobbskatteavdraget, dels att värnskatten avvecklas.

Kanske för att utmana Centern om rollen som alliansens mest företagsvänliga parti, vill Jan Björklund och hans parti också arbeta för en ny stor skattereform, sänka marginalskatten, ta bort de så kallade 3:12-reglerna för småföretag och sänka arbetsgivaravgiften. I ett första steg vill partiet minska avgiften med tio procentenheter på en lönesumma upp till 300 000 kronor. Förslaget syftar till underlätta för enmansföretagare att våga ta in en första anställd.

Landsmötet är visserligen bara halvvägs, men visst vore det klädsamt om Folkpartiet också tidigt lyfte fram förslag som har koppling till partiets socialliberala bakgrund. Med all respekt för förslaget om en lagstiftning som ger äldre rätten att bo tillsammans, även om den ene av parterna inte kan klara sig själv, så är det många sympatisörer som förväntar sig en tydligare offensiv av humanfrågor.

Kravet på sådana förslag måste också rymmas inom ramen för det uppfordrande temat för landsmötet - Ja till framtiden.

Christer Gruhs
christer.gruhs@dt.se