Som Pernilla Ohlin (PO) så bra och tydligt påpekar i sin ledare 4 december, tycker också jag att det är dags att sluta hacka om den korv som kallas lärarutbildning. Anledningen är inte för min del att lärarna behöver få vara i fred och få lite lugn och ro. Problemet ligger på ett helt annat plan, tror jag.

Jag hoppas att läsarna håller med om att kommunikation (här i betydelsen utbyte av information) är en väldigt central del av att vara människa. Är det inte då konstigt att kommunikation inte finns på schemat i skolan, ja borde det inte rent av vara det viktigaste kärnämnet? Eftersom jag också jobbar dagligen med kommunikation som medel att få människor att må bra, kan jag utifrån min erfarenhet säga att god kommunikation har sådana effekter att jag tycker det borde vara mer fokus på detta.

När jag pratar om kommunikation så menar jag inte enbart språk, som jag tycker att det alltför ofta kokas ihop till. Kommunikation för mig är dessutom uppfattningar, ramar eller gränser, mål och syften med mera. Konsekvensen av detta är att kommunikation påverkar hela människan från beteende till grundläggande värderingar. I skolan tror jag att det skulle få jättestora konsekvenser för både ut- och inlärning om en god kommunikationskompetens skulle finnas hos både elever och lärare.

Jag kan dagligen lägga märke till obalanserad kommunikation (till exempel svårighet att skilja på jag och du), hur det får konsekvenser vad gäller arbetsmiljön inte bara i skolan, utan även på många arbetsplatser och i hemmen.

Jag är också helt övertygad om att god kommunikation faktiskt skulle kunna förändra hela samhällsklimatet i grunden. Det är ju ingenting som kan ske över en natt, men det skulle kunna gå fortare än många tror, speciellt om vi ser till att barnen får den här kompetensen tidigt i processen. Då kan barnen lära de vuxna hur de ska vara och göra

När det gäller skolan så blir jag lite beklämd av allt fokus på det som kallas för "kunskap", och som jag skulle vilja kalla för innehåll i stället. För att kommunikationen ska bli bättre så att vi slutar göra illa varandra med mycket av det vi säger, så tror jag att vi behöver lära oss att också ha fokus på form, så att vi kan se skogen trots alla träd som står i vägen. Det innebär också, som jag upplever det, att vi ger oss själva större möjligheten att få överblick och förståelse för sammanhang.

God kompetens i kommunikation inte bara förbättrar vårt sätt att vara mot varandra, vi får dessutom tillgång till ett språk som gör att vi kan effektivisera vår kommunikation och samtidigt öka förståelsen för vad vi menar. Vi ger oss själva möjligheten att förbättra vår konkurrenskraft i världen samtidigt som vi får bättre mänskliga miljöer att vara i.

Frågan är bara om våra politiker, och andra beslutsfattare har modet att våga satsa på detta.

Hans Wirstam

från Borlänge är kommunikolog och civilingenjör