Argumenteringen att Marit Paulsen skulle vara vilseledd av kemiindustrin är märklig, men används av många som får del av samhällets stora ekonomiska stöd till det som definieras som ekologisk produktion.

Med tanke på att Marit har skrivit flera böcker, så tror jag att hon är läskunnig och har tagit del av utredningar och försök som är gjorda i ämnet. Kanske har hon även läst regelverket som styr ekologisk produktion.

I så fall kan hon ha undrat över varför inte växtnäring i form av exempelvis humanurin är tillåten att använda. Lika ologiskt kan hon ha funnit att det är tillåtet att använda stallgödsel från "konventionella" djur till ekologisk växtodling, med viss begränsning i Sverige, men knappast i Danmark.

Gödseln från den grisuppfödning i Danmark som Dagens Eko uppmärksammade 26 maj kan mycket väl hamna på ekologisk växtodling i Danmark. Det är även tänkbart att det som produceras med den gödseln hamnar i Sverige som "ekologiskt".

Reglerna för både vanligt och ekologisk jordbruk skiljer sig mellan länder. I Danmark behöver de konventionella korna inte gå ut alls och de danska ekologiska korna behöver inte beta. Det räcker om de går ut på en gräsmatta. I Sverige har vi krav på betesgång för alla kor, vare sig de är "ekologiska" eller ej. Mjölken från de danska ekologiska korna kan sedan hamna i KRAV-märkta produkter i Sverige där konsumenter tror sig göra en miljötjänst då de håller Danmarks 65 procents åkermark öppen istället för Sveriges 6-7 procent. I Dalarna är det ännu mindre öppen mark.

I brevet till ledarsidan ifrågasatte Anders Munters, Naturskyddsföreningens ordförande i Dalarna, även Marits uppgifter om skördenivån i ekologisk produktion och hänvisar till en amerikansk undersökning. Den undersökningen bygger på försök där det finns obegränsad tillgång till stallgödsel. Det finns det inte i verkligheten och det känns inte realistiskt att hålla djur som gödselproducenter.

Det är lätt att få relevant stöd för Marits uppgifter. Sannolikt har hon läst svensk officiell statisk som säger att avkastningsnivån är 50 - 60 procent på spannmål jämfört med vanlig odling. Det är den statliga myndigheten Statistiska centralbyrån som tar fram de uppgifterna, vilket knappast kan sägas vara propaganda från kemiindustrin.

Jag tycker att Marit har skrivit en bok med mycket tänkvärt i. Hon ger tips på hur matrester kan bli nya måltider och är bekymrad över att växtnäringens kretslopp bryts i staden och efterlyser ett hållbart kretslopp. Med tanke på det ekologiska regelverket så blir det svårt att få ihop ett kretslopp mellan stad och land. Jag tycker det är bra att det finns människor som vågar tänka själva och inte alltid upprepar det som är politiskt korrekt.

Kersti Linderholm

är certifierad miljörevisor enligt ISO 19 011