Sociala medier och valet
Relaterat
Varken valstugor, dörrknackning eller torgmöten har försvunnit från den svenska valrörelsens vardag, trots det nya mediesamhället. Bilden är tagen i Borlänge. Foto: Claes Söderberg
Med mindre än två veckor kvar till valet den 19 september kan det konstateras att valrörelsen 2010 knappast har blivit det genomslag för sociala medier som experterna siat om. Det rådet knappast någon tvekan om att de politiska partierna främst litar till traditionella medier och invanda metoder för att nå ut med sina budskap.
Visserligen är det många politiker på olika nivåer som försöker förmedla sina tankar via egna bloggar och genom att twittra, men det vore en stark överdrift att påstå att de citeras i någon nämnvärd omfattning. Snarare är det publiken, väljarna, som använder sig av de nya medierna för att kommentera vad de sett och hört i radio och tv.
För även årets valrörelse domineras av etermediernas enorma satsning på utfrågningar, debatter och samtal i soffmiljö. Tidningarna, både pappersupplagan och nättidningen, står för en viktig komplettering som säkert ha haft betydelse för de sociala mediernas svårighet att spela den roll som experterna förutsåg innan valrörelsen kom igång.
Under valrörelsen för fyra år sedan förekom en livlig debatt i Dalarna om betydelsen av både torgmöten, dörrknackning och valstugor. Politiker och valarbetare förutspådde att tiden sprungit förbi dessa former av marknadsföring av politikens innehåll. Men i praktiken har det knappast skett någon minskning av aktiviteter på gator och torg i år. Snarare har partierna ökat sin närvaro i utomhusmiljöer där de vet att väljarna också håller till.
Därmed kan det konstateras att den gamla sanningen upprepas, nämligen att inslaget av nya medier sällan innebär att de gamla slås ut. I stället blir budbärarna allt flera, men var och en av dem får finna sig i att den egna publiken minskar. Det nya mediesamhället ställer därför stora krav på dagens politiker och valstrateger.
Politikern måste ständigt vara tillgänglig, vilket kan leda till framgång hos väljarna. Men att alltid synas och höras innebär också en risk för överexponering och trötthet. En groda som hoppar ut ur munnen på en sliten politiker kan få förödande konsekvenser också för vederbörandes parti.
En sak är fullständigt klar; tiden är definitivt förbi då valet avgörs i de tv-sända avslutningsdebatterna. De politiska budskapen är redan så starkt förankrade hos den enskilde väljaren två dagar före valet att den avslutande tv-debatten möjligen får karaktär av underhållnings-tv.











































