Hur man än vrider och vänder på siffrorna har Sverige en av de högsta ungdomsarbetslösheterna bland OECD-länderna. Men vad exakt den beror på kan inget av blocken säkert säga. Finanskrisen kan inte ensam stå som förklaring. Och eftersom orsakerna är oklara, blir också effekterna av politiska åtgärder svåra att förutsäga. Fokus måste ligga på en bättre relation mellan skolan och arbetslivet, inte på kortsiktiga ekonomiska incitament.

I en intervju i gårdagens Dagens Nyheter menar dock nationalekonomen Oskar Nordström Skans att det finns ett tydligt mönster i den svenska ungdomsarbetslösheten: En stor andel av arbetslöshetsregistreringarna består av ett mycket stort antal korta perioder. Det i sin tur beror på den stora rörligheten fram och tillbaka mellan studier, och att svenska ungdomar har långa uppehåll mellan gymnasiet och högskolan.

Nordström Skans intressanta utredning för Finanspolitiska rådet, indikerar också att en del av arbetslösheten orsakas av avhoppade gymnasieelever som övergav skolan då programmen blev alltför teoretiska. Skolminister Jan Björklund (FP) borde därför vara på rätt spår i sin omgörning av gymnasiet, med lärlingssystem och fler renodlat praktiska program.

Alliansregeringen stångar huvudena blodiga i försök att stimulera nyanställningar, bland annat genom en halvering av arbetsgivaravgifterna för anställda under 26 år. Likaså vill oppositionen införa en riktad sänkning under ett år för arbetsgivare som anställer arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år.

Men ett flertal större studier, bland annat från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), visar att sysselsättningseffekten är begränsad vid sänkningar av arbetsgivaravgiften. I stället går stora delar av besparingen till höjda löner, som en uppgörelse mellan arbetsgivare och fackförbund.

Ungdomsarbetslösheten har djupa och invecklade rötter i dåliga relationer mellan skolan och arbetsliv, gammalmodiga arbetsrättsregler och en haltande arbetsförmedling. Fokus måste flyttas till de problemen, i stället för att tända enstaka ekonomiska tomtebloss med liten djupverkan. För att ungdomar på allvar ska integreras på arbetsmarknaden, ska de inte behandlas som en särskild kategori arbetstagare.