Ropen om mer pengar skallade från kommuner och landsting runtom i landet när finanskrisen var som värst. Dalariksdagsmannen Peter Hultqvist (S) krävde förutom krisstöd ett långsiktigt resurstillskott och ville höja den generella nivån på statsbidragen med 15 miljarder kronor. Men finansminister Anders Borg (M) höll huvudet kallt och gav 17 tillfälliga miljarder i extra statsbidrag för 2010, för att minska behoven av personalnedskärningar.

Kommunerna och landstingen klarade sig mer än väl. Faktum är att de i år kommer att gå med ett överskott på över 20 miljarder, visar beräkningar från Sveriges kommuner och landsting (SKL). Beskedet kommer lägligt i valrörelsen eftersom det hjälper till att fylla på förtroendekapitalet för regeringens ekonomiska sinne.

Även 2009 blev ett bra år med 14 miljarder i överskott och bara 26 kommuner som visade underskott. I en intervju i Dagens Samhälle nämner SKL:s chefekonom Mats Kinnwall två skäl till det positiva resultatet: Krisen blev inte så allvarlig som man först trodde och kommunerna sparade trots det extra tillskottet. I stället för att lägga pengarna på personalkostnader passade kommunerna och landstingen på att rätta till kassan.

Givetvis är tillfälliga bidrag inte särskilt lämpliga för långsiktiga investeringar. Många kommunala politiker är kritiska till att statsbidragen pytsas ut ett år i taget. Men alternativet, att ge klumpsummor på tiotals miljarder, är svårt i tider som är ovissa. Dessutom har alliansregeringen redan utlovat en permanent ökning av statsbidragen med fem miljarder och ett ettårigt konjunkturstöd på tre miljarder vid en eventuell valseger.

Med tanke på det på sikt sviktande skatteunderlaget, måste den offentliga sektorn strukturera om sitt ekonomiska tänk. Enligt beräkningar från SKL måste skattesatsen höjas till 50 procent de kommande fyrtio åren för att klara av att behålla och utveckla den välfärd som vi i dag har tillgång till.

Det handlar inte bara om att förvalta pengarna bättre utan även om att vara öppen för andra drifts- och finansieringsformer av vård, skola och omsorg. Det gör kommuner och landsting mindre sårbara för förändringar i statsbidragens storlek.