Varje år pumpar staten ut runt nio miljarder kronor i försörjningsstöd. Samtidigt vittnar många kommuner, såväl i Dalarna som i resten av landet, om stigande kostnader för försörjningsstöd. Ingen regering har lyckats halvera socialbidragsberoendet i Sverige, ett mål som har funnits på den politiska agendan det senaste decenniet. Fortfarande är 4,5 procent av landets befolkning beroende av ekonomiskt bistånd.

Häromveckan startade tidningen Aftonbladet "Fattigbloggen", som snabbt blev välbesökt och debatterad. I den skriver journalisten Jessica Ritzén om hur det är att leva på 3 680 kronor i månaden när hyra, el, a-kassa och hemförsäkring är betald. Summan är i enlighet med riksnormen för försörjningsstöd, som varje år fastställs av Socialstyrelsen. Bloggen är intressant och läsvärd, även om Ritzén frossar i negativa tankar och självömkan. Framför allt ger den en inblick i hur självbilden förändras när förvärvslönen byts ut mot socialbidrag.

Hur tar sig människor ut ur bidragsberoendet? Ekonomiska incitament, som är alliansregeringens huvudlinje, fungerar egentligen bara på dem som står nära arbetsmarknaden och som är attraktiva för en arbetsgivare. Många andra faller mellan stolarna. De är exempelvis för friska för att få sjukersättning, men inte tillräckligt arbetsföra för att klara ett jobb med prestationskrav.

Ett mer individbaserat försörjningsstöd måste tas fram. Detta är också någonting som Välfärdsrådet poängterar i sin rapport från förra året. Är en person arbetsför, ska han eller hon hänvisas till arbetsförmedlingen. Det är dags att införa ett statligt bidrag för arbetssökande för att avlasta kommunerna. En fullt arbetsför människa ska inte hänvisas till socialbidrag, bara för att han eller hon inte har varit förutseende nog att gå med i en a-kassa. Det här gäller i synnerhet många ungdomar och invandrare.

De som i stället har mycket svårt att få arbete eller fungera normalt på en arbetsplats på grund av exempelvis psykosociala svårigheter eller andra handikapp, ska som i dag ha rätt till socialbidrag. Men stödet ska baseras på en grundlig utredning och sedan följas av rätt åtgärder. Det kan handla om psykoterapi eller social arbetsträning.

Det samhälleliga skyddsnätet måste utformas så att socialbidrag aldrig blir en långtidsförsörjning. Det urholkar både dess syfte och den halv miljoner svenskar som är beroende av det. Det är dags för alliansregeringen att göra en kritisk översyn av stödet.