Höstens vemod inte bara av ondo
Relaterat
Det är oundvikligt; hösten blir allt påtagligare. Mörkret om kvällen kommer allt tidigare och för mig som sommartid vistas i byar där gatubelysningen är släckt om sommaren, är budskapet övertydligt när den kommunala belysningen längs vägarna återkommer efter sommarvilan. Byns sommargäster, huvudsakligen från stockholmstrakten, har låst dörrarna och släckt i sina fritidshus för att återgå till vardagen i huvudstaden.
På så sätt är hösten lite vemodig. Byarna avfolkas, trots att sensommaren och hösten erbjuder så många andra möjligheter än dem som en regnig sommar förmår. Jag tänker på kräftfisket med åtföljande samvaromöjligheter, bockjakten och för all del också jakten på björn. För att inte tala om bärplockningen. Både i trädgård och i skogen.
Personligen är jag nog lika förtjust i tidig höst som i varma sommardagar. Hösten ger också gräsklipparen andrum. Det kan ofta räcka med två, tre insatser under en höstmånad, medan maskinens motor knappast hinner kallna mellan klippningarna när gräset växer som värst/bäst. Jag tröstar mig med att gräsklippningen ger kroppen välbehövlig motion.
Jag har haft sen semester i år och har just avverkat den första veckan i jobbet efter en ledighet på fem veckor. Redan fem, sex dagar på jobbet upplevs som om jag knappast har varit borta. Det kan säkert tolkas på olika sätt. Jag gör det i positiv mening; arbetsplatsen är intakt och mina uppgifter är de samma som när jag gick till sommarvila.
Men jag vet också att sommaren 2012 blir historisk. Eftersom jag väljer att bli pensionär nästa år har jag därmed lagt min sista betalda semester till handlingarna. Det är en något overklig känsla, men inget som framkallar ångest. 49 år av fast anställning, som blir 50 nästa sommar, hos tre arbetsgivare har gett många upplevelser och många möten med intressanta människor.
Kanske borde några av dem tecknas ned innan minnesbilderna förbleknar. Enbart Dalarnas medieutveckling under 50 år är en spännande sannsaga.
