Från Floda till Gotland
Relaterat
I måndags hade jag uppdraget att fungera som samtalsledare när författarna Göran Greider och Lars-Åke Augustsson möttes på ett gårdstun i Dala-Floda för att berätta om hur det är att ha den lilla västerdalssocknen som plattform för sitt skrivande. Personligen hade jag varit nöjd om det hade kommit 30 personer. Visserligen är det semestertider, men att förlägga ett författarmöte till eftermiddagstid, tycktes mig en smula vanskligt. Men oj vad jag bedrog mig! Det kom så mycket folk att vi fick skjuta på starten medan arrangerade Karin Zetterqvist fick tid att hämta sittmöbler från grannarna. De egna var upptagna en kvart före utsatt tid.
Lars-Åke Augustsson bor i Dala-Floda på heltid. Kärleken har fört honom till gården som nu blev värdplats för mötet mellan honom och Göran Greider. Göran bor visserligen inte i Floda på heltid, men han har förälskat sig i byn Hagen och söker sig dit så ofta det ges möjligheter. Genom styrelseuppdrag i den brostiftelse som ansvarar för den unika träbron intill kyrkan, har han också formaliserat sin anknytning till bygden.
Det blev ett spännande författarsamtal. Augustssons berättelse om sitt mångåriga engagemang för dödsdömda fångar i Texas kan tyckas vara ett ämne på behörigt avstånd från idyllen i Dala-Floda. Men jag är övertygad om att Lars-Åkes berättelse berörde många av dem som lyssnade. Intressant var det också att lyssna till Göran Greiders pessimism över arbetarrörelsens framtid. Greider sade sig mest oroas över idéklyftan mellan dem som styr och dem som han betecknar som rörelsens rötter.
Det var med Görans förkunnande i öronen om att han bojkottar Almedalsveckan, som jag själv for över till Gotland i går. Jag delar nämligen inte hans omdöme över det som sker i Visby. När så många inflytelserika politiker, representanter för Organisationssverige samlas till möten och seminarier blir min slutsats att mötesplatsen Gotland faktiskt har betydelse för hur politiken kan utvecklas. Närheten mellan makthavare och deras uppdragsgivare blir otvungen och oförutsägbar när människor möts i gränderna och vid hamnen i Visby. Jag tror det är att djupt underskatta politikerveckans betydelse när den kallas för jippo och betald semester för de många aktörerna.
Dagordningen i Visby kan påverkas på ett helt annat sätt, och dessutom av andra människor, än vad som är möjligt i riksdagshuset.
