Vaktavlösning oftast av godo
Relaterat
Cheferna kommer och går, men Vasaloppet består. Det är ingenting konstigt i en sådan utveckling, den är snarare en förutsättning för att arrangemanget ska kunna vidareutvecklas. Efter alla de förhandsspekulationer som föregick utnämningen av ny vd i Vasaloppet, hedrar det de styrelseansvariga att de inte läckte i förväg vem den nye chefen skulle bli. När Anders Sellings namn offentliggjordes var det därmed också en nyhet som fick stor genomslagskraft.
Valet av Anders Selling som Jonas Bauers efterträdare förefaller väl genomtänkt. Sellings bakgrund indikerar att han har alla förutsättningar att framgångsrikt leda den omfattande verksamheten i Vasaloppets namn. Jobbet är utsatt och det finns säkert många som har synpunkter på hur det ska skötas. Inte minst när en morakille återvänder till hembygden för att visa att åren utanför Dalarna inte har varit bortkastade utan i stället utvecklat och vidgat vyerna. Att sedan Anders Selling får bo på Mora-Nisses väg som ny i Vasaloppsämbetet, är så pojkdrömsaktigt att regin skulle kunna vara hämtad från en bättre filmdokumentär.
Att ha sitt jobb i en politisk organisation ställer stora krav på den enskilde arbetstagaren. Det gäller särskilt för ledande tjänstemän som förväntas kunna föreverkliga politiska beslut, oavsett om det handlar om stora bygginvesteringar, organisera äldreomsorgen eller leda och utveckla skolan. Politikerna, uppdragsgivarna, behöver inte ha någon formell specialkunskap, utöver politisk erfarenhet. Förmodligen är det också oftast orsaken när det uppstår samarbetssvårigheter mellan de olika nivåerna i den kommunala verksamheten. Dessvärre lär också personkemin ha stor betydelse i sammanhanget. Den respekterar sällan de professionella uppdragen.
Ingrid Elmgren, skolchef i Älvdalen, rekryterades 2010 till kommunen för att ta itu med brister i skolans arbete som Skolinspektionen slagit ned på och som kan betyda att kommunen får betala ett vite på 300 000 kronor. Men Elmgren har valt att sluta efter en förtroendekris med den politiska ledningen som har skolan som ansvarsområde. Jag som på distans följer utvecklingen i Älvdalens politiska liv har alltför ofta haft anledning att höja på ögonbrynen inför raden av konflikter som fått växa så ohämmat.
Givetvis uppstår det konflikter också i andra kommuner, men sällan inför en så öppen ridå som i Älvdalen.
