Välfärdsstaten får ökad status
Relaterat
Artikelbilder
Svend Dahl är doktor i statsvetenskap och liberal krönikör.Fotograf: Arkiv/LNB
Filmen Järnladyn med Meryl Streep i huvudrollen har fått många att uppmärksamma Margaret Thatcher och hennes tid som premiärminister. De flesta förknippar nog Thatcher med avregleringar och privatiseringar. Men hur betydelsefull den ekonomiska politiken än verkar, var det aldrig huvudsaken. Thatchers politiska projekt handlade en moralisk upprustning av Storbritannien där strävsamhet, hårt arbete och självständighet skulle premieras.
Det nyvaknade intresset för Thatcher har fått många att dra paralleller till Sverige. Valfrihetsreformer och skattesänkningar syftar ytterst till att göra svenskarna mer borgerliga i sina värderingar, menar en del debattörer på politikens vänstersida. Det är ingen orimlig tanke. Rimligtvis påverkar viktiga samhällsinstitutioners utformning våra värderingar. När allt fler delar av välfärden har inslag av en marknadsliknande logik, och när vi drillas i att det är vårt ansvar att hålla oss anställningsbara, är det lätt att tänka sig att vårt sätt att se på politiken påverkas.
Problemet är bara att det mentala systemskiftet inte verkar ha ägt rum. Professor Stefan Svallfors vid Umeå Universitet, som under lång tid mätt svenskarnas attityder till välfärdsstaten, konstaterar istället att det råder en påtaglig stabilitet sett till stödet för en omfattande skattefinansierad välfärdsstat. Man kan rentav sedan 2002 se en ökad villighet att betala mer i skatt för att finansiera välfärdsstaten. Det gäller inte bara de verksamheter som nymoderaterna beskriver som välfärdens kärna – sjukvård, äldreomsorg och skola. Det finns också ett tydligt ökande stöd för skattefinansiering av socialförsäkringarna och a-kassan.
Många borgerliga politiker drömmer säkert om att genom olika politiska reformer förändra människors värderingar. Exempelvis har det i partiinterna sammanhang i Moderaterna varit ett ofta uttalat argument för utförsäljningar av allmännyttan att det skulle leda till mer borgerliga värderingar i samhället. Men i politiken blir det inte alltid som man tänkt sig.
En del menar att Thatchers avregleringar i själva verket gjorde den klassiska strävsamma borgerligheten till en omöjlighet. När förändringstakten i ekonomin stiger, och inte heller medelklassen kan ta sin position för given, finns det inte längre plats för bildning och förkovran. På samma sätt kanske det är i Sverige. Ju mer avreglerad svensk ekonomi blir, desto större blir stödet för välfärdsstaten som instrument för att kompensera för ständiga förändringar i ekonomin och på arbetsmarknaden.
