Metallklubben på SSAB överväger att frånta sverigedemokraterna Anders Kampl och Per-Erik Åkerström deras förtroendeuppdrag.

Anders Kampl tog snabbt på sig rollen som martyr och klagade över fackets "historielöshet". LO är ingen politiskt neutral institution, som Kampl påstår, utan en del av arbetarrörelsen.

Grundbulten är socialistisk och det går naturligtvis stick i stäv mot sverigedemokraternas konservativa och rasistiska värdegrund. LO har all rätt att peta förtroendevalda som i praktiken motarbetar de egna målen. Dessutom vill sverigedemokraterna begränsa fackets inflytande och inskränka både arbets- och konflikträtten. Är det då konstigt att metallklubben reagerar?

Självklart ska det vara högt i tak inom LO och en socialdemokratisk partibok ska inte vara ett krav för förtroendeuppdrag. Samtidigt måste gränsen dras någonstans och sverigedemokraterna har definitivt passerat den. Man ska vara fullt medveten om att sverigedemokraterna har en mycket medveten strategi att skaffa sig positioner in i så många sammanhang som möjligt och försöka framstå som ett vanligt parti och tvätta bort rasiststämpeln.

De attacker som metallklubben fått utstå, beror förmodligen på att folk mer eller mindre betraktar facket som en statlig myndighet. Därför bör LO fundera över hur det kommer sig att så många blandar ihop fackets roll med myndighetens, för det är väl inte så att man själv ser sig som en del av statsapparaten?

Vän av ordning