I sextio år har det palestinska folket varit berövat sitt hemland. Fyra miljoner palestinier är fördrivna från sina hem, städer och byar och bor i flyktingläger i omgivande arabstater. I Israel behandlas palestinierna med apartheidregler och i Gaza och Västbanken förpestas deras vardagsliv av vägspärrar, murar, strypta leveranser och trakasserier.

Enligt JS är det inte denna långvariga och systematiska förnedring som gör att palestinierna i desperation, med de medel som står till buds, gör motstånd mot en militärteknologiskt överlägsen förtryckare. Terrorism ligger enligt JS tvärtom i palestiniernas natur, odemokratiska och kulturellt underlägsna som de är, och demokratin Israel utövar bara rättfärdigat självförsvar.

Jag kan förstå att det inte går att försvara sitt stöd till detta uppenbara förtryck, inklusive brott mot såväl mänskliga rättigheter som grundläggande moral, utan hålla fast vid en mycket anpassad verklighetsbeskrivning och utan att ta till en primitiv McCarthyansk demagogi. Men jag tror att argumentation på den nivån imponerar på allt färre.

Bo Staaf