Bo Staaf hade senast den 27 september ett inlägg i papperstidningen om situationen i Mellanöstern. En ny debattör gör i dag entré med sitt svar till Staaf.

1,3 miljoner araber lever som fullvärdiga medborgare i demokratin Israel medan det terrorstyrda Gaza och den totalitära arabvärlden är etniskt rensad på judar.

Medan 77 procent av de israeliska araberna är stolta över sitt israeliska medborgarskap och inte kan tänka sig att leva i ett annat land, så utsätts den lilla och krympande folkspillran av förtryckta judar i arabvärlden och Iran för medeltida islamistisk apartheid. Medan israeliska araber kan fritt yttra sig i demokratin Israel hotas och tystas de få återstående judarna i arabvärlden och Iran.

Israel har investerat de senaste 60 åren till att bygga en blomstrande högteknologisk ekonomi och en välutvecklad västerländsk demokrati.

Som en kontrast så har arabvärlden och Iran ägnat de senaste 60 åren till att initiera otaliga aggressionskrig mot Israel och varandra, förtrycka kvinnor och etnisk-religiösa minoriteter, sprida global hatsponsrad terror från New York till Bali samt ligga konsekvent i botten av FN:s statistik över efterlevandet av mänskliga rättigheter och demokratisk samt ekonomisk utvecklingsnivå.

Den muslimska världens reflexmässiga ovana att skylla på allt och alla för sina egna självvållade samhällsproblem har endast cementerat denna negativa utveckling.

Jag delar Bo Staafs uppfattning att berövande av en annan nations hemland, etnisk rensning, påtvingad hemlöshet i exil och apartheid är oförsvarbart.

Staafs ideologiska stöd för arabernas kontinuerliga kolonialkrig och folkrättsvidriga aggression mot den återupprättade och internationellt erkända judiska staten Israel, mörkläggningen av den etniska rensningen av nära en miljon judar i arabvärlden samt medveten ignorering av århundraden av arabisk-muslimsk apartheid gentemot judar, utgör därmed en moraliskt högst klandervärd avvikning från de högtravande etiska principer som Staaf säger sig eftersträva.

Daniel Krygier