Kvar på brottets bana
Relaterat
Jag hade aldrig en tanke på att begå brott. Jag var en socialt etablerad person med stort kontaktnät och flera olika förtroendeuppdrag. Men så gjorde jag det oförlåtliga, begick ett illdåd. Naturligtvis blev jag straffad som sig bör. Jag satt av det straffet utan att knota.
När jag blev släppt hade jag givetvis inget jobb och saknade bostad. Men det löste sig under en tid. När jag inte längre hade något jobb vände jag mig till arbetsförmedlingen och soc.
Arbetsförmedlingen sa helt ärligt, "vi kan inte förmedla något jobb till dig, du måste omskola dig" och jag ställde mig i kö till arbetsmarknadsutbildning.
Soc sa att jag inte kunde få någon hjälp eftersom jag hade begått brott och det kunde tänkas finnas pengar från de kriminella handlingarna kvar. Detta trots att det klart framgår av domen att det inte saknas något kapital.
Jag saknar a-kassa, får inte socialbidrag, får inget jobb men jag är inte prioriterad.
Staten säger rent ut: Har du begått ett brott så fortsätt med det.
Vill jobba, dygnet runt om det gick
