Annons

Dalhalla i ett internationellt perspektiv

Debatt

Nedanstående i form av ett mail fick jag nyligen från Vincenzo Pavan, professor, arkitekt och kurator för den stora utställningen i Verona, som handlade om vad man kunde göra av nedlagda sten- och kalkbrott. Sammanlagt 15 brott visades från Italien, Spanien, Frankrike, Grekland, England och Sverige genom Dalhalla.

Mejlet lyder i översättning:

Utställningen i Verona var mycket framgångsrik och beundrad av arkitekter och allmänhet. Vi har tryckt en katalog, som jag är mycket nöjd med och som jag kommer att skicka till dig.

Ditt projekt Dalhalla studerades noga av arkitekter, offentliga beslutsfattare och italiensk press. Jag bifogar en sida ur Italiens största dagstidning La Repubblica med en artikel, där Dalhalla står i fokus.

I katalogen kan du se flera kalkbrott i Italien för musik eller teaterverksamhet, men inget kan jämföras med Dalhalla i kulturellt hänseende.

Jag hoppas detta evenemang kan vara till glädje för den fortsatta utvecklingen av operaverksamhet i Dalhalla.

Det förtjänar att nämnas, att artikeln i La Repubblica dominerades av Martin Litens strålande flygfoto av Dalhalla. Jag var personligen inbjuden att hålla ett föredrag den 1 oktober i Verona, men tvingades tacka nej på grund av en operation.

Hade det velat sig riktigt illa, hade Dalhalla inte deltagit över huvud taget. Man hade från Verona skickat ett e-mejl till mig personligen under adress Dalhalla redan de 2 juni. Detta hade emellertid aldrig vidarebefordrats till mig. Men en ung assistent till professor Pavan vid namn Fausta da Stefano lyckades hitta mig på facebook strax före midsommar. På så sätt fick jag reda på utställningen och sammanställde allt material, vilket jag skickade ner. Jag höll hela tiden Dalhalla informerat om vad jag gjorde. Men har till dags dato inte fått någon som helst reaktion.

Jag är som bekant grundare av Dalhalla och arbetade de första sex åren helt ideellt - jag vågar nästan säga dag och natt för det var så roligt. Jag skaffade miljoner till Dalhalla. "Ge Margareta 100 000 kronor, annars blir ni aldrig av med henne, sa Bengt Göransson, Föreningen Dalhallas Vänner, förste ordförande. Jag skaffade Dalhalla dess första huvudsponsor OK-Q8 under flera år. Genom mina kontakter fick Dalhalla sin första privata sponsor under ett antal år. Jag var besatt av tanken att förmedla till andra, det jag själv upplevt så berikande - opera och klassisk musik.

Det som har gjort Dalhalla berömt har varit den naturliga akustiken, det som jag i min bok Dalhalla - kampen för ett brott, kallad för Dalhallas själ, detta har man byggt bort med ett ohyggligt fult tak, som en recensent liknade vid något kvarglömt från inspelningen av Star Wars. Detta gräsliga tak, som kostar osannolika åtta miljoner, omöjliggör numera helt akustiska konserter. Detta är ett upphovsbrott mot mig personligen och min genom åtskilliga statliga miljoner förverkligade vision. Och i ännu högre grad ett brott mot Erik Ahnborg, Dalhallas arkitekt, som i åratal ställde upp mot minimal ekonomisk ersättning. Ahnborg är en av Sveriges mest meriterade arkitekter med bland annat Berwaldhallen, som en av sina skapelser. Man har gjort Dalhalla till ett tivoli, där anläggningen förlorat sin egenart som en akustisk arena och har förlorat en del av sin skönhet. Numera en konstgjord akustik och, om man så önskar, ett konstgjort vattenfall.

Jag är inte bara grundare av Dalhalla. Jag är också dess hedersordförande och har som sådan rätt att få information om vad som händer i Dalhalla. Detta förvägras mig trots gängse praxis och min önskan om att hållas uppdaterad. Jag har till och med av Ann Beskow och Leif Borgert, Dalhallas bägge ordförande, belagts med munkavle att inte skriva något som kan vara ofördelaktigt för Dalhalla vid ett besök av dem i mitt hem i Stockholm.

När jag sparkades i juni 2003 - förresten för den, som trott annorlunda, utan en enda krona i pension hade Föreningen Dalhallas Vänner 3 311 medlemmar. I dag finns det 1 440 stycken.

Låt oss försöka vinna tillbaka dem som lämnat nu när Dalhalla tydligen är tillbaka på ruta ett igen. Förhoppningsvis kan Dalhalla genom den internationella succén i Verona återta sin position som en av Europas vackraste och främsta musikarenor. För detta krävs personer som kan verksamheten, som vet både vad den är värd och vad den får lov att kosta. Människor som har både det nödvändiga nationella och det internationella nätverket och som förstår, att detta inte är beroende av en stor vidlyftig administration med häpnadsväckande ekonomiska ersättningar.

Men först, ta bort det förfulande taket och sätt upp det gamla igen, som man lär ha sparat.

Låt oss arbeta för att Dalhalla på nytt ska leva upp till sitt gamla epitet Nordens Verona. I denna förhoppning instämmer Operavännerna i Stockholm och Svenska Wagner-sällskapet.

Margareta Dellefors

är Dalhallas "upptäckare" och grundare.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons