Vargdebatten - en märklig upplevelse
DEBATT
Kommentarer (0)
Jag har under många år deltagit i rovdjursdebatten och då utifrån en
verklighet som sträcker sig mer än 50 år tillbaka i tiden från ett av de
områden som i dag har de tätaste rovdjursstammarna i Sverige - Siljansbygden
i Dalarna.
Den snabba utvecklingen av våra rovdjursstammar och då främst vargstammen som
skett under senaste 5-10 åren har slagit hårt mot många områden i
glesbygden. Småbruket liksom fäbodbruket är hårt drabbat. Folk drar sig för
att gå ut i skog och mark och plocka svamp och bär. Det är i dag nära nog
omöjligt att bedriva jakt med löshund eller för den delen att alls ha hundar
lösa i våra skogar om man inte vill riskera hundarnas liv. Överhuvudtaget
råder en otrygghet för såväl människor som djur som skulle ha varit otänkbar
för några år sedan.
Vidare kommer flora och fauna att bli hårt drabbade om utvecklingen
fortsätter. Vad jag tänker på är exempelvis följderna för flora och fauna om
lösdrift, småbruk, utmarksbete och fäbodbruk inte längre går att bedriva.
Det finns i sammanhanget ingen enskild företeelse som främjar "biologisk
mångfald" mer än fäboddrift och utmarksbete. Även våra rådjurs-
och älgstammar är på stark tillbakagång lokalt. Att göra vargen till symbol
för " biologisk mångfald" borde snarare kallas "biologisk
enfald". Allt detta beroende på en fram till nu missriktad
rovdjurspolitik.
Det är detta som frågan gäller - landsbygdens utveckling. Det är detta som
debatten borde gälla. Det är därför nödvändigt att besluten om
rovdjurspolitiken främst läggs hos dem som lever med rovdjuren inte hos "Stureplansexperterna"
i Stockholm oavsett om de befinner sig i departement, ämbetsverk,
länsstyrelser eller naturvårdsorganisationer. Rovdjurspolitiken i Sverige
har alltför länge tillåtits drivas av ett fåtal "experter"
från dessa eller med nära anknytning till nämnda institutioner.
Flertalet av de jägare som finns i Mellansverige är så långt jag kan bedöma
fullständigt ointresserade av att jaga varg. Man gör det för att begränsa
vargstammen och då i enlighet med riksdagsbeslutet. Att cirka 12 000 jägare
registrerade sig för jakten varav mellan 4 000 - 5 000 deltog ska ses som
ett uttryck för den frustration som finns över den bedrivna
rovdjurspolitiken snarare än att det skulle vara ett uttryck för viljan att
till varje pris få jaga varg. När vissa skribenter använder ord som "vargslakt"
säger det mer om de som skriver än vad som hänt i verkligheten. Från en del
förståsigpåare hävdas dessutom att så kallad troféjakt skulle ligga bakom
delar av den nu bedrivna jakten. Inget kan vara mer fel. Om det
överhuvudtaget skulle vara aktuellt kan det röra sig om ett utomordentligt
fåtal jägare som kanske även i andra sammanhang är intresserade av
troféjakt. Kanske då från någon storstad.
Jägarna blir också många gånger anklagade för varghat. För mig är ett sådant
påstående snarast att betraktas som en förolämpning. För oss som har vistas
i skog och mark i en stor del av vårt liv respekterar man allt levande. Djur
hatar man inte! Människor kan man möjligen bli förbannad på.
Många har även diskuterat på vilket sätt jakten har bedrivits. Det bör
observeras att detta är myndighetsbeslut inte något som jägarna drivit fram.
Om myndigheterna bättre lyssnat på oss jägare kanske vi i stället exempelvis
i Dalarna hade fått en jakt som mer koncentrerats på ett par vargrevir än på
en utspridd jakt. Två fördelar hade då vunnits. En bättre effekt av jakten i
så måtto att skadeverkningarna på inte minst älgstammen lokalt hade kunnat
bli mindre. Detta mot bakgrund av att en vargfamilj oavsett om den består av
4-5 eller 8-10 individer kräver en vuxen älg var 3:e-4:e dag till föda.
Dessutom hade jakten kunnat koncentreras till vissa områden.
I debatten har vi dessutom fått bevittna att en minister för att rädda sitt
politiska skinn uppenbarligen inte drar sig för att föra fram rena
osakligheterna. De svenska vargarna är utomordentligt friska vilket inte
minst de undersökningar som gjorts på de vargar som fälldes i den nu
avslutade jakten visade trots diskussionerna om inavelsproblem. Detta har
varit känt sedan länge dock uppenbarligen inte i Rosenbad. Till och med
forskarna erkänner numera detta även om en del av dem räknar problemen i ett
100 års perspektiv. Detta skriver jag trots ett antal forskares inlägg i
debatten under senare tid. Det är naturligtvis inte lätt att ta till sig den
faktiska verkligheten om man sitter på sin kammare och fyller i tabeller.
Någon förflyttning/inplantering av vargar är således inte behövlig inte
minst mot bakgrund av några helt nyinkomna vargar. En sådan åtgärd saknar
dessutom helt stöd i de trakter av landet som jag känner till. Problemen är
redan nog stora som de är. Ytterligare provokationer gentemot
ortsbefolkningen är inte att rekommendera.
För min del är det vidare obegripligt att de så kallade
naturskyddsorganisationerna inte mer ser till helheten utan satsar allt på
ett kort, det vill säga vargstammen. Finns hos dessa ingen helhetssyn på
naturen. I vart fall verkar inte Naturskyddsföreningens ordförande befinna
sig i verkligheten när han förespråkar en vargstam på, om jag minns rätt
2000 vargar. Sorgligt. Dessutom gör ofta dessa organisationer jämförelser
med de vargar som finns i södra delarna av Europa. Vad de då inte talar om
är att dessa vargar inte på något sätt kan jämföras med de finsk/ryska
vargar som vi har i Sverige. Exempelvis är vargarna i de södra delarna av
Europa ungefär hälften så stora som de som vi har här. Dessa sydliga vargar
skulle som exempel knappast kunna skada våra älgar.
Slutligen finns det anledning att ställa ett par frågor till dem som
förespråkar en betydande inflyttning/inplantering av vargar. Hur har ni
tänkt att hantera rabiesrisken? Fram till nu har vi i Sverige i allt
väsentligt varit förskonade från den fruktade sjukdomen inte minst genom
hårda karantänsbestämmelser. Men hur blir det nu? Hur har ni vidare tänkt
hantera en kanske ännu större fara nämligen dvärgbandmasken som bland andra
har vargen som värddjur? Inte heller denna parasit finns för närvarande i
Sverige men kan mycket väl ta sig in genom vargen. Det är säkert inte
obekant för vargförespråkarna att denna mask kan orsaka utomordentligt stora
problem för människor. I delar av Finland finns problemen redan. Varför så
tyst om dessa två betydande problem?
Den förda rovdjurspolitiken drabbar om uttrycket tillåts i första hand "småfolket"
på landsbygden inte det "fina" folket runt Stureplan. Det är
om detta diskussionen i första hand borde handla!
Lars-Erik Kalles
|
|
Publicerad: 2010-02-09 14:30
|
Läsarnas kommentarer (0):
|
Visa på Facebook:  |
Skriv ut: 
|
|
|
Debattrådar stängs automatiskt efter en vecka.