Varför bryr sig ingen om Malungs hembygdsgård?
Att stiga över tröskeln till storstugan i Malungs hembygdsgård är att förflytta sig 250 år tillbaka i tiden. Man upplever hur folk levde för länge sedan och man kan ana deras dagliga slit och arbete för ett något så när drägligt liv. Att det är möjligt att besöka denna kringbyggda gård har vi Hembygdsföreningen att tacka för. Främst genom frivilligt arbete har man monterat ned och satt upp alla de 30 hus vi nu ser, inte bara storstuga utan även lillstuga, fjös, loft och lider med fler byggnader. Man har tagit tillvara ett stort antal föremål och vilket annat museum kan visa upp en säng från cirka 1350?
Tiderna förändras och nu krävs en säkrad ekonomi för att Malungsborna även i framtiden ska kunna ta del av detta kulturarv. Det är därför konstigt, ja rent av obegripligt, att kommunen visar så litet intresse att ekonomiskt stödja denna verksamhet. Genom en donation för något år sedan har föreningen fått medel för att kunna avhjälpa de mest akuta bristerna i underhållet, främst gäller det några tak men även angripna stockar. Pengarna får dock inte användas till annat. Därför behövs det nu också insatser för att göra denna unika kulturskatt tillgänglig, i första hand för Malungsborna men även för besökande turister.
Nu är Gammelgården en trevlig kuliss till det årliga midsommarfirandet, i sig ett uppskattat arrangemang som Hembygdsföreningen står för. Men det skulle kunna vara mycket mer. Skolklasser skulle kunna tas hit i mer ordnade former för sakkunnig visning, liksom alla de föreningar Malung har. Pensionärer i kommunens äldreboenden skulle kunna engageras och säkert också ha mycket att bidra med genom att berätta om hur det var förr. Varför inte förverkliga visionen att flytta hit en riktig handelsbod från 1800-talet, Bondjers Marias lanthandel från Storbyn, samtidigt som man inrättade ett litet kafé, åtminstone sommartid, där besökare kunde pusta ut och njuta av den omgivande, välvårdade grönskan? Eller varför inte inreda en skinnverkstad för att visa de skinntraditioner Malung har sedan lång tid?
Alltså. En vädjan till Malung-Sälens kommun: Tänk till! Gör något! Satsa på att bevara och vidareutveckla Gammelgården och ordna regelbundna visningar. Inget borde vara enklare än att göra detta till ett arbetsmarknadspolitiskt projekt om den politiska viljan finns. En kommun som vill satsa på framtiden måste också måna om sin historia, ta vara på sina rötter, visa varifrån vi kommer.
John-Christer Åhlander
är hemvändare och före detta ambassadör. Han är aktiv i ett antal föreningar i Malung























