FN:s klimatpanel IPCC anser att människans utsläpp av koldioxid ökar halten CO2 i atmosfären och därigenom också ökar jordens temperatur. IPCC hävdar att 2 500 internationella forskare står bakom denna uppfattning.

Men allt fler forskare hävdar att det snarare är varmare hav som släppt ut mer CO2, att den högre temperaturen orsakas av samspelet mellan solens magnetiska strålning och rymdens kosmiska strålning, att hav och nederbörd modererar klimatet och att CO2 är en nyttig gas som befrämjar växtlighet och fotosyntes.

IPCC låter utvalda forskare och tjänstemän söka data ur existerande rapporter och sedan mata in valda data i datamodeller till sammanfattande scenarier för hur mänsklig aktivitet värmer jordens klimat.

Sedan 1988 har IPCC ur rapporter från totalt 2 500 forskare hämtat material för fyra sammanfattande rapporter, varav den senaste kom förra året.

Varje enskild rapport bygger på många delrapporter, och olika forskare har periodvis medverkat till dessa. Slutrapporterna ställer vissa forskare och tjänstemän samman utifrån utvalda fakta, som ska bevisa att människan värmer jorden.

Allt fler forskare finner dock motsägande fakta och opponerar sig mot både arbetssätt och resultat. Många av dem har medverkat i IPCC och även i dess slutrapporter.

Ett amerikanskt forskningsinstitut har över 32 000 namnunderskrifter mot tesen att människan skulle värma jorden. Av dessa har över 9 000 doktorerat i sina ämnen. USA:s kongress känner till 400 kvalificerade forskare, som på olika grunder underkänner IPCC:s teser.

Jag har hittills listat 275 uttalade opponenter världen runt. Det är professorer, institutionschefer, doktorer och seriösa forskare och debattörer i olika ämnen och vid olika etablerade universitet och institut.

Ett starkt skäl till USA:s tvekan att skriva på Kyotoavtalet är dessa opponenters samlade argument, som är märkligt okända i resten av världen.

Generellt hänvisar de till aktuella observationer, mätningar och studier och kritiserar IPCC för att förlita sig för mycket på datormodeller, missa väsentliga och särskilt nya fakta, feltolka skenbara samband samt övervärdera och för kraftigt extrapolera möjliga effekter av sådana samband.

Om de har rätt är hela CO2-exercisen onödig, men vi bör förstås ändå maximalt hushålla med bränsle och andra resurser samt minimalt släppa ut giftiga ämnen och avgaser.

Kritikerna hänvisar till bland annat följande aktuella rön och observationer:

* Jordens medeltemperatur har inte ökat sedan 1998 och sjönk 2007 med 0,60 C.

* Planeten Mars har blivit en halv grad varmare utan minsta mänskliga påverkan.

* Den vanligaste växthusgasen är vattenånga, som svarar för minst 90 procent av alla växthusgaser mot bara några få procent för CO2.

* Varma hav släpper ut CO2, och svalare hav absorberar CO2.

* Avdunstning av vattenånga ur haven för bort värme. Kondensering av svalare vattenånga släpper ut värme.

* Nederbörd reglerar och begränsar både växthuseffekten och solens uppvärmning av jorden.

* Mänskligheten släpper ut åtta miljarder ton kol i atmosfären per år. Det är bara två procent av det naturliga årliga utbytet mellan atmosfär, hav och växtlighet.

* Effekten av mer CO2 i atmosfären avtar snabbt. Dubbel halt från 280 ppm skulle bara höja temperaturen med någon grad.

* Satelliter och ballonger ger nya, mer exakta data.

* Solens aktivitet styr den kosmiska strålningen in i atmosfären. Mer kosmisk strålning bildar fler moln, som reflekterar solvärme och kyler jorden. Mindre kosmisk strålning ger färre moln så att mer solvärme når jordytan.

* En period av stark solaktivitet har nu ersatts av en med svag, och vi kan vänta en svalare period.

Tege Tornvall

är biljournalist, boende i Leksand