Drevet går för den första stora vargjakten i Sverige på hundra år, en jakt beslutad av riksdag och regering och framtvingad av en liten men högljudd och aggressiv antivarglobby som lyckats få med sig allt från kungen till regeringen, landshövdingar, LRF och Kenneklubben och inte minst våra riksdagspolitiker. Vi menar att vargjakt i den här skalan strider mot både svensk lag och EU-rätten.

Genom en vantolkning av bestämmelserna hänvisar regeringen till att man beviljar jakt på varg för att "uppnå en lokal acceptans för stora rovdjur hos boende i rovdjurstrakter". Detta är huvudargumentet för att ge klartecken för att skjuta bort tio procent av de akut hotade svenska vargarna. Man ignorerar åtgärder som samråd, utbildning, viltstängsel, bidrag för skador mm och hävdar att de inte räcker för att folk ska acceptera varg i våra skogar.

Mot detta står att flera undersökningar tvärtom visar att stödet för varg i Sverige är starkt och utbrett hos allmänheten. Forskarna har dessutom funnit att stödet för varg i Sverige är starkare hos människor med anknytning till landsbygden än hos en genuin stadsbefolkning. Den grupp som är mest negativ är jägarna, men även bland dem vill så mycket om 40 procent ha varg i Sverige.

Och hur ser det ut i Dalarna? Sex av tio personer är positiva till varg och många (21 procent) vill ha fler vargar i Sverige än regeringens mål. En knapp majoritet (55 procent) accepterar att skjuta rovdjur som orsakar problem medan stödet (31 procent) är betydligt svagare för att skjuta varg för att jägarna ska kunna få mer vilt att skjuta. Men den här jakten handlar inte om att skjuta vargar som orsakar problem - den handlar om att decimera stammen med motiveringen att svenska folket inte klarar av fler än 210 vargar ett kvartssekel efter vargens återkomst till Sverige. Vargstammen i sig tycks utgöra ett problem och populistiska politiker tror sig vinna poäng i sina valkretsar genom att skjuta varg.

De som kräver vargjakt motiverar det med att vargen tar så mycket vilt att man inte får något kvar att jaga och att vargen dödar jakthundar. Men dessa argument duger inte för att försvara den aktuella jakten. Man beräknar att det i dag skjuts cirka 80 000 älgar i Sverige medan vargen högt räknat tar 3 000 älgar, samtidigt som jägarna ger sig själva underbetyg i att förvalta älgstammen på ett bra sätt! När det gäller jakthundar är påståendena vinklade och ensidiga. Varg angrper omkring 50 jakthundar årligen. Dessutom vådaskjuter jägarna själva fler av sina egna jakthundar än de fåtal som vargen tar, samtidigt som trafiken dödar många gånger fler jakthundar än vargen.

Ett av de mest överdrivna argumenten för att skjuta varg är att vargen omöjliggör livet på landsbygden. I Dalatidningarna kunde man nyligen läsa om hur lokalpolitikerna i Älvdalen enats om att "vargplågan" måste åtgärdas så "att befolkningen slipper flytta härifrån eller bli kriminella och ta saken i egna händer för att utrota vargen". Det måste finnas proportioner även i den här debatten! Skadorna på tamdjur är förhållandevis små (cirka 200 får per år) och att vargen skulle vara så farlig att människor inte längre vågar gå ut i skogen saknar helt grund. Flera människor dör varje år i Sverige av getingstick. Årligen inträffar dödsfall på grund av huggormsbett. En kvinna blev nyligen dödad av en älg. I snitt har dessutom under de senaste åren 2-3 personer varje säsong dödats av jägare genom vådaskott. Senast någon människa dog i Sverige efter ett vargangrepp var för 188 år sedan.

Vår slutsats är att Sverige bör ha fler, inte färre, vargar! Sverige är ett stort land med stora vildmarker och har trots det glest med vargar i jämförelse med många andra EU-länder. Så är till exempel de båda turistländerna Spanien och Grekland mellan 20-30 gånger så vargtäta som Sverige!

I framtiden måste vi acceptera varg även i renbetesområdet för att kunna ta emot fler nya vargar som själva invandrar från Finland och Ryssland. Det är orimligt att hela norra Sverige, 40 procent av landet yta, med oändliga vildmarker och gles befolkning ska vara fredlöst område för varg, samtidigt som vi i Dalarna för en ständig debatt om huruvida vi har för många vargar.

Strävan bör på sikt vara att få en så stor och så livskraftig vargstam i vårt land att stammen när den väl måste jagas inte riskerar att utrotas igen. Dessutom är vargen för många människor ett karismatiskt djur och en möjlig turistattraktion som skulle kunna generera jobb och pengar till den svenska glesbygden.

Vi inser att loppet denna vinter är kört. Nu går drevet och 27 av Sveriges omkring 220 vargar kommer att skjutas. Minst, eftersom ingen kan förutsäga vad som kommer att hända när 12 000 jägare spridda i länen står skjutklara samtidigt mot 27 vargar. Detta är en oacceptabel politisk dumhet helt utan vetenskaplig grund. Regeringen med Andreas Carlgren i spetsen måste ställas till svars för detta, såväl i en offentlig debatt som inför EU-domstolen dit vi nu för det svenska beslutet att skjuta av tio procent av den akut hotade svenska vargstammen.

Ann Dahlerus

är generalsekreterare, Svenska Rovdjursföreningen

Pernilla Hedblom

är regionansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Dalarna