Fredagen den 25 april avslutades den andra omgången av det så kallade iranska parlamentsvalet. För mer än en månad sedan hölls den första mer uppmärksammade omgången. Det är nu hög tid för lite eftertanke och analys. Vi måste reda ut vissa begrepp och tala klarspråk.

I Sverige vet vi att demokrati betyder folkstyre och val är när folket väljer sina representanter och inte tvärtom som i Iran där makthavarna istället väljer sina representanter. Dessutom är ett val inte en val om resultatet på förhand är klart och kandidaterna handplockade av regimen.

Iran är en totalitärt styrd teokrati där yttrandefrihet och fria val inte existerar.

Detta skådespel som den iranska regimen kallar för val fungerar så att parlamentet väljs av Väktarrådet som i sin tur väljs av den högsta religiösa ledaren Ali Khamenei som sitter på livstid. Endast ett organ, "Expertrådet", kan avsätta honom men det väljs också av Väktarrådet där alla som är trogna honom sitter.

I år underkände Väktarrådet flera tusen kandidater som tävlade om en plats i parlamentet. Närmare bestämt 2 700 av 7 600 kandidater underkändes. När den cirkusen sedan är över får äntligen folket "välja" från de godkända kandidaterna.

Löjligt nog uppgav den iranska regimen att 65 procent av alla röstberättigade deltog i valet. Vid en närmare kontroll ser vi dock något helt annat. Flera utländska nyhetsbyråer rapporterade om tomma vallokaler och avsaknad av intresse för detta val. Dessutom visar regimens egna officiella uttalande i Tehran på ett väldigt lågt valdeltagande. Man uppgav att nästan två miljoner röster registrerades av sju miljoner röstberättigade i huvudstaden, det vill säga endast 28 procent deltog. Liknande siffror kommer från de fem stora städer i Iran med drygt 20 miljoner invånare.

Trots allt detta är det mest intressanta att reformistfalangen med Khatami i spetsen hade uppmanat folket att rösta. Nu kan vi alltså konstatera att det absolut inte är ett val som hålls i Iran utan snarare en karneval och därmed är Iran inte ett folkstyre utan en diktatur.

Väldigt mycket är upp och ner i mullornas värld, exempelvis använder man byggkranar i resten av världen för att uppföra höga byggnader som samtidigt symboliserar god ekonomi men mullorna använder det till att hänga folk vilket symboliserar starkt förtryck och barbari!

Enbart i januari till 20 februari i år har 59 personer avrättats i Iran. Det tål att påminnas om den könsapartheid som råder i dagens Iran. Förutom att kvinnor inte har rörelsefrihet har de inte rätt att begära skilsmässa, de är helt enkelt andra klassens medborgare.

Regimens agerande internationellt har varit en konfrontationslinje med omvärlden vad gäller regimens kärn(vapen?)program. Man har inte hörsammat tre bindande resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Det nya parlamentet som till 70 procent består av Ahmadinejads folk är ett ytterligare tecken på regimens konsolideringsprocess för att uppnå avgörande framställning av atombomb, fortsatt förtryck nationellt och export av terrorism internationellt.

Nu är det slut med spel för galleriet från regimens sida. De som kallas reformvänliga, reformsinnade är nu helt ur leken. Det bör dock påpekas att för en som inte är insatt kan det låta som om reformisterna är förespråkare för ett sekulärt och fritt Iran. Här ska några saker förtydligas. Det finns ingen reformist som ens ifrågasätter den islamiska regimens konstitution eller den högsta religiösa ledarens absoluta makt. Reformisterna hade makten i Iran från 1997-2005, under den tiden stenades och offentligt avrättades människor på gator och torg och kärn(vapen?)programmet hade påbörjats. Uppbyggnad av kärnanläggningar i Arak, Natanz, Isfahan och övriga platser pågick under hela Khatamis styre. Dessutom exporterades den fundamentalistiska terrorismen under Khatamis "reformtid".

Sedan 1980-talet har den iranska regimen varit upptagen med att sponsra både ideologiskt och ekonomiskt fundamentalistiska extremistgrupper så som Hamas och Hizbollah i Libanon. Till och med de olika milisgrupper som i dag är verksamma och står bakom blodbadet i Irak får ett stort stöd från regimen.

En regim så som den iranska har varken förmågan eller viljan att genomgå någon som helst reform. Frågan är om det inte är tid för en omvälvande förändring av EU:s politik vad gäller Irans regim? Under många år gick EU med på alla de krav som regimen ställde, man gav de exportkrediter, statliga investeringssäkerhet för europiska företag som var verksamma i Iran och år 2001 införde man den viktigaste oppositionsrörelsen i Iran, Folkets Mojahedin, på EU:s terrorlista. Folkets Mojahedin är en betydande del av paraplyorganisationen NCRI (National Council of Resistance of Iran).

Svartlistningen av Folkets Mojhedin har granskats av två juridiska organ i Europa. Först var det Första instansrätten i Luxemburg som underkände den i december 2006. Sedan var det den brittiska specialdomstolen POACs (The Proscribed Organisations Appeal Commission) tur att brännmärka den brittiska regeringens beslut i frågan som "perverse" (förvrängd). Europarådets parlamentariska grupp antog med stor majoritet en rapport från den schweiziska domaren och juristen Dick Marty som kritiserade ministerrådets agerande som kränkning av Folkets Mojahedins fundamentala rättigheter och fann detta agerande i strid med rättsstatstens grundprinciper. EU:s trojka, Tyskland, Frankrike och England, hade i sina möten med iranska regimen i Paris 2003 lovat att man bibehåller denna svartlistning av Folket Mojahedin medan regimen i Iran upphör med anrikning av uran. Denna process är dock sedan tre år i full gång i Iran.

Om EU förklarade valet i Iran som "varken rättvist eller fritt" är frågan varför man har valt att olagligt terroriststämpla Folkets Mojahedin som från första dagen efter den iranska revolutionen har kämpat för fria och demokratiska val i Iran?

EU:s politik om kritisk och konstruktiv dialog, engagemang och politiska morötter har misslyckats totalt och i stället främjat Ahmadinejads uppgång. Det är den verklighet som nu vi måste handskas med.

Vilka är då alternativen? Ett utländskt krig skulle innebära ännu mer förödelse för det iranska folket med oanade katastrofala följder som ingen vettig människa ställer sig bakom.

Samtidigt har flera års dialog och handel mellan EU och Iran varken förbättrat den ekonomiska situationen eller gett upphov till några som helst demokratiska framsteg för iranska folket. Det är dags för EU och Sverige att omvärdera sin politik gentemot Iran, ett första steg är att följa domstolarnas utslag om Folkets Mojahedin och ta bort deras namn ur denna terroristlista. Terrorlistan uppdateras var 6:e månad av EU:s ministerråd, där kan Sverige använda sin röst och agera för att upphäva svartlistning av Folkets Mojahedin samt uppmuntra till demokratiska val i Iran.

Den här svartlistningen är inte bara en skymf mot det iranska folket men även en politisk och juridisk skandal för EU. Detta är inte bara en fråga som berör det iranska folkets framtid utan även rättsäkerheten i Europa. Därför måste Sverige agera för att Första instansrättens dom följs, ministerrådet kan inte stå över lagen. Rättstaten och rättssäkerheten i Europa ska inte vara en handelsvara.

Emad Bagarzadeh

studerar på Chalmers tekniska högskola i Göteborg

Roshanak Jabbari

läser på Göteborgs universitet. Båda är engagerade i Studenter för demokrati i Iran (SDI).