Mariannes mode stänger Klassisk klädbutik har nått vägs ände efter 18 år
En epok går i graven när Mariannes Mode stänger butiken i Vansbro. En 47-årig yrkeskarriär är över.
– Jag kom aldrig längre än till Järnvägsgatan, säger Marianne Ingesson och skrattar.
Relaterat
Artikelbilder
Marianne Ingesson stänger Mariannes Mode efter 18 år som ägare av butiken.Fotograf: Oskar Magnusson
Fakta
Kerstins Dam blev Mariannes Mode
*Mariannes mode inledde sitt första verksamhetsår 1994 när Marianne tog över verksamheten.
*Dessförinnan hade Marianne jobbat åt Kerstin Olsson och Kerstins Dam i 22 år.
*Kerstin hade i sin tur tagit över butiken från Ivar Westberg 1971. Ivar och Frida Westberg startade någon gång på 1950-talet Ivar Westbergs damkonfektion.
*Ursprungslokalen var Järnvägsgatan 60, mittemot Handelsbanken, innan butiken flyttades till lokalen mittemot stationshuset. I Järnvägsgatan 60 öppnade Alfred Olsén skoaffär i början av 1900-talet. När han avled 1929 tog makan Judith över butiken som kom att få namnet Oscaria, eftersom hon sålde skor tillverkade av Oscaria skofabrik i Örebro.
Källa: boken Järnvägsgatan utgiven av Vansbro hembygdsförening
Artikelserie
- LÄS MER:
- ... Men gammalt fik får nytt liv i Snöån 2012-02-11
En efter en stänger de klassiska klädbutikerna längs Järnvägsgatan i Vansbro. Westbergs herrekipering redan på 90-talet, Ingrids mode i gamla Steinshuset vid nyår i fjol – och i dag slår Marianne Ingesson igen portarna till Mariannes Mode.
– Självklart är det trist när butiker försvinner och skyltfönster gapar tomma. Det fanns en del intressenter som ville driva butiken vidare, men de vågade inte med tanke på det osäkra ekonomiska läget. Det är förståeligt, men också lite tråkigt, säger Marianne.
Zoom'sbutiken i huset bredvid kommer att ta över delar av hennes sortiment, men det mesta försvinner med Marianne.
– Det är synd för bygden, helt klart. Jag har haft en trogen kundkrets som åkt ändå från Finnmarken och Malung och för dem kommer det bli svårare att få tag på den här typen av damkläder.
Marianne Ingesson gjorde det klassiska klädföretaget till Mariannes Mode 1994 i och med hennes eget övertagande av butiken.
Men dess historia sträcker sig betydligt längre tillbaka än så.
– Jag jobbade åt Kerstin Olsson och Kerstins Dam i 22 år innan jag själv tog över. Kerstin hade i sin tur arbetat åt Ivar Westberg innan dess, och jag själv började jobba i januari 1965 på Skocentrum. Så jag kom aldrig längre än till Järnvägsgatan, säger Marianne och skrattar.
Många är minnena från över 40 år inom klädbranschen och kontakten med kunderna är det Marianne kommer att sakna mest.
– Det har varit en social grej att jobba här också eftersom man träffar så mycket folk. Men samtidigt har var sak sin tid och jag har varit förberedd på att sluta i ett par års tid. Nu ser jag framemot pensionen och mitt lediga liv.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 13 feb 2012 20:56 Kerstin (Ej registrerad)
Tråkigt att " Mariannes Mode" stänger. Där kunnde man hitta fina kläder med bra kvalite. Bor själv i en större stad men gick ofta in till Marianne när man besökte Vansbro. Kommer att sakna Mariannes Mode. Önskar dig sköna dagar som pensioner
Skrivet 13 feb 2012 00:20 Signe (Ej registrerad)
Nu vill jag vara lite rolig!
Om kunderna kom från Finnmarken och Malung förstår jag varför Mariannes Mode slår igen, hennes gamla omoderna plagg (mamelucker med spetskant) tillverkades förmodligen 50 år innan tv:n kom till Sverige.
Så även om vintage är på modet är Vansbro en liten byhåla. Tyvärr är tendensen lika på fler småorter att lokala handlare slår igen (om ingen vill ta över) sina butiker då folk väljer stora köpcentrum istället, men det kommer att vända en dag....
Njut nu av din pension.
Skrivet 12 feb 2012 06:43 Vansbrobo (Ej registrerad)
Ännu en butiksfastighet med gapande tomma skyltfönster och en liten handskriven lapp med orden "Lokal uthyres".När jag var liten grabb var det alltid soliga dagar och butiksinnehavare hela Järnvägsgatan upp.I alla fall är det så jag vill minnas det.Idag är gatan bara sorglig att vandra.Nu är jag heller inte mer naiv än jag vet att det är tidens gång och ingens fel,men ändå.Sorgligt är vad det är.