Humöret var på topp innan starten i Bärketrampen gick av stapeln vid Folkets hus i Söderbärke. Ett 80-tal personer deltog i det 75 kilometer långa loppet över Malingarna, Kloten och Björsjö för att sedan trampa i mål i Söderbärke igen. Yngst ut var tioåriga Matilda Karlén som cyklade för första gången. Tillsammans med sin farmor Sigbritt Karlén tjuvstartade de på loppet.

– Eftersom farmor sa att de åker långsammare än alla andra så startade de lite tidigare och förmodligen kommer de sist ändå, säger Matildas pappa Sören Karlén innan han själv trampar sig iväg.

I prispotten finns bland annat en TV. Men för att vinna behöver man inte komma först då alla priser ändå lottas ut bland alla deltagare.

– Det är inget som säger att om du är först så vinner du TV:n. Du kan lika gärna komma sist, säger Bengt Norrlén, ordförande i Söderbärke Korpen.

Sören Karlén tror att han snart ska vara ifatt nummer ett och nummer tre i generationen. Planer på att slå följe finns inte utan hans mamma och dotter får cykla i sin egen takt banan runt.

Några som eventuellt kommer cykla tillsammans är Birgitta Gustafsson, Åsa Bergeå, Anki Olsson, Ann-christin Persson, Inga-Lill Strand och Christina Sigfrids. De buntade ihop sig innan de ställde upp sig vid starten. Alla har olika målsättningar med loppet. Birgitta Gustafsson och Åsa Bergeå cyklade Vätternrundan förra helgen och siktar på en klassiker.

– Så det här är sista grejen, berättar Åsa Bergeå.

– Min målsättning är att ta mig runt och överleva. Jag har aldrig cyklat förrut.Jag är rädd att hamna vilse om jag kommer sist, säger Inga-Lill Stand.

– Det behöver du inte vara. Det är ju skyltat, säger Christina Sigfrids som är den enda som cyklat loppet tidigare.

– Men det måste vara 16-17 år sedan så jag är nybörjare igen, säger hon.

Vad hon minns gick det rätt så lätt runt banan. Bengt Norrlén har själv cyklat varvet ett par gånger och han tycker inte att det är så lättrampat på vissa ställen.

– Det är Malingsbackarna som är jobbiga. Man vet inte hur jobbiga förrän man har cyklat de. Man tror att efter det krönet är det äntligen slut men ack vad man bedrar sig, säger han.

– En gång gjorde jag något så dumt som att ta fram cykeln på morgonen. Det skulle jag inte ha gjort. Man kan inte sitta på resten av dagen, fortsätter han.