Våren 2007 fick Lena Ollas Gustafsson från Rättvik diagnosen MS, Multipel skleros. Det började akut, med domningar i benen och symtomen tilltog allt mer under veckan som följde. Det kom vid sämsta tänkbara tidpunkt.

– Jag hade inte tid att bli sjuk. Jag var mitt i livet, med ett engagerande arbete och eget företag vid sidan om, som jag drev tillsammans med min man. Min ena dotter var gravid, hennes man var utomlands och jag skulle vara med på förlossningen.

Dottern gick över tiden och på de dagarna blev Lena bara sämre och sämre. När barnbarnet skulle födas satt Lena i rullstol förlamad från midjan och neråt. I stället fick de andra döttrarna vara med på förlossningen.

Symptomen från sjukdomen MS kommer och går i perioder. De flesta blir sjuka i 20-40 år åldern. Lena var 49 och hade haft mindre symptom i flera år men som hon inte hade kopplat till någon sjukdom. Det var först den våren besvären kom på riktigt.

– Jag hade inte så stor på koll på MS men visste att det kom i skov. Jag tänkte det borde räcka att vara sjukskriven i någon månad. Men så blev det inte. Den första månadens sjukskrivning blev till flera, som blev till år.

Åren som följde fick Lena flera svåra skov och blev allt sämre. Gick hon upp för trappen fick hon lov att vila tre timmar efteråt och bestämde hon träff med någon på dagen visste hon att inte orkade träffa någon på kvällen. Hon gjorde några försök att komma tillbaka till arbetet men det resulterade i nya skov och allt mer funktionshinder. Svårast, förutom att inte kunna gå, var tröttheten, yrseln och balanssvårigheterna.

– Jag hade jobbat i 30 år med att hjälpa andra människor som far illa. När man blir så här sjuk börjar man tänka i nya banor. Efter ett tag insåg jag att mina funktionshinder var bestående, att jag inte skulle kunna komma tillbaka till mitt gamla arbete som kurator inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Jag behövde den lilla energi jag hade till mig själv och min familj.

Men hon tappade aldrig drivkraften att klara av sjukdomen, att hitta lösningen till ett bättre liv. Hon läste allt hon kom över om sjukdomen och olika behandlingssätt. På internet hittade hon en kille med MS som precis skulle åka till Polen för att behandlas för CCSVI, Chronic cerebrospinal venous insufficiency. Studier utomlands visar att CCSVI - förträngningar i halsvenerna - kan ha ett samband med MS, vilket de flesta neurologer i Sverige nekar till.

– Jag läste om sambandet och den kändes logiskt. Sedan fick jag kontakt med en klinik i Polen som diagnostiserade och behandlade CCSVI. Att deras behandling även var kopplad till forskning kändes förtroendeingivande.

För nästan precis ett år sedan var det Lenas tur att trotsa den svenska sjukvården. I tre dagar befann hon sig på kliniken Amed i Polen. Den första dagen gjordes undersökningar och andra dagen ballongsprängde de bort förträngningar i båda hennes halsvener som gör att blodet lättare cirkulerar från hjärnan. Redan dagen efter hade hon återfått balansen och blivit av med yrseln. I dag arbetar Lena halvtid på sin egen mottagning för akupunktur för hundar, kan gå längre sträckor utan bli trött och lyfta upp barnbarnen.

– Jag försökte få kontakt med en kärlkirurg innan jag gjorde operationen för att göra en riskbedömning. Men de skickade bara breven och mejlen vidare till min neurolog som inte ville befatta sig med det.

Läkarna i Polen undanhöll inte att sambandet fortfarande är på experimentstadiet och att man inte botar MS när man öppnar upp venerna. Men Lena önskar att svenska läkare kunde vara lite mer öppna för de studier som har gjorts på området.

I dag är Lena inte lika bra som i början efter operationen, även om hon fortfarande är mycket bättre än innan hon åkte. Sjukdomen går fortfarande upp och ner och hon orkar bara jobba halvtid - jämfört med att vara sjukskriven på heltid är det en stor förbättring. I början av augusti ska hon tillbaka till polen för uppföljning och undersökning.

– Om det visar sig att förträningarna har kommit tillbaka har jag inte råd att bekosta en operation till, just nu. Men säger de att jag behöver opereras tvekar jag inte att åka tillbaka dit. Jag har fått ett nytt liv genom den här behandlingen!