Hovslagarre i Orsa: Hästar är personligheter
Emil i Lönneberga får sin häst tack vare att han begriper att hästen som ska skos är kittlig. Är hästar verkligen kittliga?
– Det är väldigt olika, men visst kan hästar vara kittliga. Det är väldigt individuellt. Hästar är personligheter, säger Markus Nilsson, hovslagare med bas i Orsa
Relaterat
Det finns mycket hästar härikring så nog finns det jobb för hovslagare Markus Nilsson.Fotograf: Rosa Golzio
Fakta
Hovslagarutbilding
finns på två platser i landet: Wången och Flyinge som båda har olika yrkesutbildningar samt gymnasie- och högskoleutbildningar inom hästområdet.
Wångens hästuppfödningsanstalt
i Krokums kommun, Jämtland, startades 1903 av de fyra nordliga Hushållningssällskapen för att rädda den svenska lanthästen.
Flyinge avels- och hästsportcentrum
i Eslövs kommun i Skåne, har anor från 1100-talet. Då drevs hästuppfödning åt danske ärkebiskopens kavalleri. Efter freden i Roskilde 1661 blev Flyinge statligt svenskt stuteri . 1983 överläts anläggningen till Flyingestiftelsen som bildats av avelns och hästsportens största organisationer.
Hovslagarutbildningen
är på fyra terminer (80 veckor). Den som vill söka måste ha fyllt 20 år och inneha B-körkort.
Dessutom krävs dokumenterats hästyrkespraktik i minst ett år eller fem års hobbyverksamhet/daglig hästhantering.
Innan man kan söka måste man ha gjort minst två månaders praktik hos godkänt hovslagare.
Dessutom behövs hälsointyg och intyg på att man inte är förhindrat att starta företag, alternativt har en anställningsgaranti hos arbetsgivare eller F-skattesedel.
Sen ska man klara ett antagningsprov också innan man får börja utbildningen.
Hästarna har blivit fler och fler. Så nog behövs det hovslagare. Det tog Markus Nilsson fasta på. Sedan närmare ett år är han färdig och av Jordbruksverket godkänt hovslagare.
Det ställs många krav på den som vill bli hovslagare (se faktaruta). För Markus Nilsson som sysslat med och gillat hästar i hela sitt liv började resan mot yrkes med en praktikperiod hos en hovslagare i Kalix. Sedan följde inträdesprovet för själv utbildningen.
– Vi fick bland annat springa i tre kilometer för att visa att vi har orken att sko en häst, göra ett smidesprov och kolla upp en häst ordentligt för att visa att vi hade kunskap om hästar, berättar han.
Utbildningen, som Markus gick i Wången, avslutades med ett slutprov. Sedan dess har han arbetat i på Idrefjäll både med att sko hästar och att guida turer.
– Nu ska jag snart till Wånga igen för att kolla att jag har kunskaperna i behåll.
– Vi är ju inte så många hovslaga, så vi har hela tiden möjlighet att ringa till Wånga eller till våra kolleger om vi blir osäkra eller undrar över något.
Efter arbetet i Idre Fjäll jobbar han nu som egenföretagare från Orsa. Men hovslagare brukar åka runt där de behövs. För Markus del blir det i första hand norra och västa Dalarna och Siljansområde.
– Jag bara skor. Under utbildningen fick vi lära oss att smida en hästsko från grunden. Men för att smida behöver man bland annat en ässja, så det får anstå tills vidare.
För ett antal år sedan pratades det mycket om hästskor i aluminium. Är de fortfarande lika aktuella?
– Nja, i dag är det huvudsakligen järnskor. Travare använder fortfarande en del aluminium. Men aveln har gått starkt framåt så travarna behöver knappast några skor under tävlingen i dag och däremellan använder de vanliga järnskor.
Hur ser det ut, får du några kunder?
– Jaha, det finns mycket hästar härikring.
Vad kostar det att sko en häst?
– En vintersko kostar mellan 40 och 50 kronor. Till detta kommer arbetskostnaden, och eventuellt sulor och broddar. Men hästen har ju fyra ben. En fullständig vinterskoning brukar gå på mellan 1 200 och 1 300 kronor.
Hur ofta måste man sko?
– Ungefär var åttonde veckor, beroende på hur hoven växer. Men på vintern blir det mindre slitage så ofta kan man använda skon i två perioder.






























Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 dec 2011 15:33 KK (Ej registrerad)
Varmt lycka till Markus!!