Lisselbäcka ligger i västra Hansjö, vid utfarten från Orsa mot Våmhus. I området har man tidigare sett både vargar och björnar. Även Lisa Göransson har haft vargkontakt innan de senaste dygnens möten.

- Det var förra vecka, när jag gick ut för att rasta Ali vid 24-tiden på kvällen. Ali sprang lös, men jag hade honom hela tiden under uppsikt. Då fick jag se något som rörde sig nere på vägen och i gatlyktans sken såg jag att det var en stor varg som passerade på väg mot Våmhushållet, berättar Lisa.

I söndags kväll var det dags igen. När hon gick ut med Ali så såg Lisa att hunden reagerade över någonting.

- Då fick jag se ögon som lyste vid gärdesgården. Det var vargen som låg där och morrade mot oss. Samtidigt hörde jag att det fanns andra djur bakom huset, upp mot skogen.

Tillbaka inomhus ringde Lisa till sin särbo och frågade vad hon skulle göra.

- Jag fick rådet att försöka skrämma iväg vargen. Till en början brydde den sig inte om mina försök, men så småningom gav den sig iväg.

Lisa Göransson fick på söndagskvällen intrycket av att vargen kanske var skadad.

- Den uppfattningen stärktes på måndagsmorgonen. Då sprang en varg på åkern utanför, ner mot den stora bondgården i Lisselbäcka. Den vargen verkade ha ont i ett ben och jag har senare fått vetskap om att det finns en varg med ett skadat bakben i området.

Lisa Göransson rapporterade sina iakttagelser till Folkaktionen ny rovdjurspolitik som genomför en insamling av vargrapporter i norra Dalarna.

- Det kom två spårare hit och jag passade på att ta en promenad med Ali. På återvägen, mellan avtagsvägen till Fryksås och mitt hus i Lisselbäcka, ett 100-tal meter hemifrån, sprang plötsligt en varg över vägen. Den vargen rörde sig obehindrat och var inte skadad.

Lisa Göransson tycker att det känns olustigt att ha vargarna runt huset.

- Jag är tvungen att gå ut och rasta Ali även när det är mörkt. Jag var mörkrädd redan tidigare och med vargarna runt huset känns det inte bättre. Det är faktiskt så att jag börjat fundera på att sova någon annanstans.