Det var för några veckor sedan som telefonen ringde hemma hos Kristina Forsman, och hon fick veta att hon skulle tilldelas Carin Malmlöf-Forsslings pris för tonsättare.

– Det var en stor överraskning. Jag blev så glad att jag grät, berättar Kristina Forsman.

Priset är ingenting man kan nominera sig själv till, vilket gör att det känns extra speciellt tycker Kristina Forsman. När hon dessutom fick höra vem den andra pristagaren var blev hon ännu gladare. Hon och Anna Eriksson är nämligen gamla kompisar från när de båda studerade på Gotlands tonsättarskola för 15 år sedan.

Under prisutdelningen på Andreasgården spelades en handfull verk från de båda tonsättarna upp. Under tiden fick de chansen att berätta om sig själva och vad de inspireras av i sitt komponerande. Kristina Forsman är trombonspelare i grunden och Anna Eriksson spelar gitarr. För att få ekonomin att gå ihop har de båda vid sidan av tonsättaryrket till och från arbetat som musiklärare.

Båda är ljudkonstnärer och arbetar inte bara med toner från de instrument som vi kanske är mest vana att höra i musikstycken. Kristina Forsman har exempelvis skapat musik genom att spela in sina brorsbarn när de härmar insekter. En annan gång lade hon 360 pingisbollar i en flygel för att skapa ett spännande ljud. Anna Eriksson har genom åren samlat på sig inspelade språkkurser från 50- och 60-talen som hon sedan använt i olika musikstycken.

De båda pristagarnas unika stil är någonting som de lovordades för i motiveringen till priset. För att skapa sådan musik måste man ha en passion för det man håller på med.

– Hjärtat är alltid i komponerandet, förklarar Kristina Forsman.