Naturvårdsgränsen sätter gränsen för aktivt skogsbruk mot den fjällnära skogen. Gränsen är en frivillig överenskommelse.

I Dalarnas har skogsbolagen inte bedrivit något aktivt fjällnära skogsbruk sedan 1991.

Idag är bolagsskogarna miljöcertifierade enligt den så kallade FSC-systemet. I det ingår att alla inblandade, det vill säga förutom det certifierade bolaget även facken, samerna en rad föreningar som till exempel ornitologer och naturskyddsföreningen måste vara överens om tagen.

Vill man till exempel ändra på naturvårdsgränsen i ett område måste alla inblandade på det lokala planet säga ja.

För ett antal år sedan begärde bland andra dåvarande Stora Enso Skog en förändring av gränsen i Härjedalen. Alla gick med på att bolagen fick bedriva aktivt skogsbruk på 15 000 hektar ovanför naturvårdsgränsen.

När sedan Bergvik Skog 2006 ville ändra på gränsen även i Dalarna blev det tvärnobben från naturskyddsföreningen. Först villa man ha en ordentlig utvärdering av förändringen i Härjedalen.

Denna är nu klar. Naturskyddsföreningens Rolf Lundqvist och Sebastian Kirppu som skrivit rapporten tycker inte att förändringen i Härjedalen blev något lyckokast.

I de undersökta områdena finns många rödlistade och starkt hotade arter.

Genom att avverkningar nu tillåts i vissa områden ser naturskyddsföreningen en risk för att ekosystemen i de fjällnära skogarna fragmenteras, vilket kan skada de rödlistade och hotade arterna långsiktigt. Dessutom fruktar man att en sådan fragmenterad skog klarar klimatförändringarna sämre.

På Bergvik Skog håller man väl inte med allt i rapporten, men man tänker inte heller aktualisera frågan om naturvårdsgränsen i Dalarna igen.

- Vi var öppna för att dra gränsen både upp och ned, eftersom vi redan har en del kalhyggen ovanför dagens gräns och en del rätt så orörd skog nedanför.

- Men eftersom vi inte kan nå enighet mellan alla parter, låter vi saken bero, säger Börje Pettersson.