- Min åsikt är att finnarna avlat mer på hundarnas jaktlust än vad svenska uppfödare gjort, säger Lars-Erik. Det blir således syskonen Ninja och Toko som ska visa om den här teorin stämmer, men Lars-Erik har sin gamla tik Kim som bas för satsningen på bra björnhundar. Flera av Kims valpar har visat mycket goda anlag. Lars-Erik behöll två valpar själv, Jinni och Säpo. Jinni är borta, hon blev påkörd av tåget men Säpo är kvar och för honom fick en värmländsk gästjägare skjuta en björn i Noppikoski på första jaktdagen i år.

Kim börjar bli gammal, hon är åtta år, men Lars-Erik funderar på att ta en till kull från henne, om hon får friskintyg.

Den optimala avelsdrömmen för Lars-Erik är att para nyförvärvet Ninja med Kims son Säpo, men Lars-Erik betonar att han ska vara ärlig och avstå om det finns någon som är bättre lämpad än Säpo och först ska förstås också Ninja bevisa att hon duger som björnjaktshund.

Ninjas och Tokos mamma blev i alla fall godkänd på ett ryskt björntest då hon var sju månader gammal.

- Det är viktigt med en stark moderslinje, säger Lars-Erik.

Fem av Kims avkommor testades på en uppstoppad så kallad vajerbjörn. Tre klarade provet och en blev diskvalificerad för att han var för het och flög på björnen.

- Det var ändå ett positivt misslyckande då hunden visade gott gry, tycker Lars-Erik. Det här testet med vajerbjörnen är inte officiellt godkänt ännu.

Lars-Erik har ett stort intresse för hundarna men han vill inte ge sig ut för att vara någon duktig björnjägare. Han har jagat björn i åtta år men ännu inte skjutit någon.

Lars-Erik var ingen entusiastisk björnjägare från början. Han jagade älg och hare.

- Jag kände ett visst obehag då björnstammen ökade kraftigt.

För att bemöta de känslorna ville Lars-Erik skaffa sig utbildning så han gick med i en kurs för björneftersök. Kim visade stort intresse och då fick Lars-Erik blodad tand. Det stod heller inte på förrän Kim ställde en björn under riktigt jakt, första gången i Ytterberg i Hälsingland där Lars-Erik brukar jaga. Kim hade fått tag på en älgko med kalv men kom tillbaks till Lars-Erik som skickade iväg henne igen. Det blev stånd i en tät granmor och Lars-Erik smög sig försiktigt dit. Han kom så nära som 10-12 meter, men han kunde inte se Kim och heller inte älgarna.

- Hon var där inne och härjade. Plötsligt fick Lars-Erik se att det inte var älgarna utan en björn som Kim ställt. Han hade perfekt skjutläge med björnsidan knappt 12 meter framför sig.

- Men björnkvoten var fylld.

Det här var en höjdarupplevelse. Lars-Erik berättar om en annan stark upplevelse då han och två kompisar spårade en björnhona med ungar norr om Orsa. En lastbilschaufför trodde att han kanske kört på en av ungarna.

- Vi släppte Kim och det stod inte på förrän hon letat reda på björnarna. Hon skällde fast dem och Lars-Erik kunde konstatera att björnungarna var oskadda. Björnhonan visslade varvid ungarna klättrade upp i ett träd och så satt hon lugnt där nedanför och vaktade.

- Mina största jaktupplevelser, båda gångerna utan att jag skjutit.

Lars-Erik kände som sagt obehag för det här med björnar innan han började lära sig mer om björnar och björnjakt och likadant har han känt för vargarna. En del jägare säger att de ska sluta jaga med hund då de fått varg på sina marker. Lars-Erik vill inte ge upp jakten med hund och försöken att få fram bra björnhundar. Han funderar förstås på det här med vargar och hundar.

- Vad skulle hända om Kim mötte en varg, är det bra eller dåligt att hon är så tuff som hon är? Lars-Erik tror att Kim inte skulle låta sig skrämmas men han vet inte hur vargen skulle reagera.

För att kunna fortsätta jaga med hund måste Lars-Erik ha en mental beredskap för att hunden kan råka illa ut, han har ju redan blivit av med en hund, Jinni. Den gången var det tåget, men det kan förstås också vara varg och kanske björn, eller vildsvin om han skulle prova på sådan jakt, en älgko som sparkar, trafiken, vådaskott och is som brister under hunden. Jakthundarna lever ett inte alldeles ofarligt liv.

- Tyvärr får man kalkylera med att man kan mista en hund.

Lars-Erik satsar på att få fram bra björnhundar av jämtras, men det är inte bara med tanke på björnjakt.

- Med de rovdjursstammar vi har, krävs det hundar som inte kryper ur skinnet om de möter ett rovdjur, även om de är ute på älgjakt, säger Lars-Erik Larsson.

Tidningen Jakt och Jägare har initierat en debatt om att åteljakten kanske inte är så säker som förespråkarna hävdar. Några jägare som tidningen pratat med anser dock att åteljakten ger möjlighet till säkra skott, fast de själva, precis som Lars-Erik, föredrar att jaga björn med hund.

- Åteljakten passar inte mig, vi som har hundar är inte intresserade av åteljakt, säger Kalle Ekström i Leksand som jagar med en Wachtelhund.

- Den är bäst på spårning men den kan också ställa en björn.

Kjell Sandberg, också han från Leksand, jagar björn med två hälleforsare och en gråhund.

- Jakten med hund är intressant, den ger mig mer, säger Kjell som ändå anser att jakten vid åtel ger lugnare skott.

- Man ser vad man skjuter på.

Kjell sköt en björn på åtel 1999 och en annan på smygjakt 2001.

- Åteljakten ska tillbaka, tycker han.