Redan vid Zorns begravning 1920 kom frågan om att göra en staty av Zorn på tal mellan Emma Zorn och skulptören Christian Eriksson, en tidigare vän till Anders Zorn. Erikssons skisser visar att han började planera statyn redan den 13 november samma år. Först funderade Eriksson på en sittande Zorn, men ångrade sig och sedan dröjde det fram till 20-talets slut innan han tog sig an uppgiften igen.

I slutgestalten är Zorn stående med vänstra armen böjd uppåt och handen nära målarrockens öppning. Blicken är sänkt och i sin högra hand håller han sin pensel.

Christian Eriksson avslutade arbetet med Zornstatyn i dagsljuset ute på sin gård eftersom solen då kunde tränga in i de minsta skrymslen och avslöja eventuella dolda svagheter. Efter ett besök hos Eriksson under arbetet med Zornstatyn skrev konstnären Nils Sjögren i tidsskriften Konstrevy att "Från den tiden har jag ett oförglömligt intryck av med vilken ohämnad frihet Christian Eriksson, i alla stadier av arbetet, kunde suveränt behärska en så stor skulptur."

Statyn blev gjuten i brons först efter Christian Erikssons död 1935. Den fick sin plats i Tingshusparken, vilket passade bra eftersom det var Ragnar Österberg, arkitekten bakom Zornmuseet, som även ritat Tingshusparken.

Bidrag till statyns utförande hade lämnats från Hjalmar Wicanders fond under Konstakademien. När de medlen inte räckte till startades en insamling bland Moraborna, vilka ska ha visat ett brinnande intresse för projektet. Man hjälpte även till genom fria dagsverken med bland annat stenhuggning och arbete på platsen och med en insamlingskonsert i Mora kyrka.

Vid avtäckningen av Zornstatyn midsommaren 1936 höll professor K. G. Westman tal om Zorn och Prins Eugen utförde invigningen.

Zorn står idag stadigt i Tingshusparken på en sockel av ljusröd granitporfyr från Gesunda. Sockeln är även den ritad av Ragnar Österberg. I stenen finns Zorns bekanta namnteckning inhuggen.