– Tittar man på trafikflödet kan man konstatera att det har ökat på 66:an. Det är mycket trafik till fjällen, säger P-O Nordqvist, trafikpolischef i Dalarna.

Att bryta ner statistiken för att helt få klarhet i vad det ökade antalet fortkörare beror på är dock inte helt enkelt.

Datorsystemen i fartkamerorna, eller trafiksäkerhetskameror som är dess officiella namn, är i gång dygnet runt och registrerar med hjälp av radar samtliga passerande fordons hastighet.

Hur ofta själva kameran är aktiv, vilket krävs för att eventuella fartsyndare ska kunna dokumenteras och bötfällas, varierar dock.

Var eller när kamerorna är aktiverade har den lokala trafikpolisen ingen makt över eller vetskap om.

Det bestäms i stället av Trafikverket och Rikspolisstyrelsen, som gemensamt äger och driver systemet för automatisk trafiksäkerhetskontroll (ATK).

Varje kamera har en egen så kallad driftprofil för hur aktiveringen ska ske.

Driftprofilen skapas utifrån hur hastighetsöverträdelserna brukar ske samt hur stor olycksrisken är på den berörda vägsträckan.

ATK-systemets ambition är dock inte att bötfälla så många som möjligt, utan att sänka medelhastigheten och därigenom minska antalet svåra olyckor.

Mätningar gjorda av Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) visar att systemet fungerar.

Enligt mätningarna har antalet dödsolyckor minskat med 20–30 procent på vägar med fartkameror och antalet svårt skadade minskat med 20 procent.

Medelhastigheten har på sträckor där fartkameror finns sjunkit med fem kilometer i timmen.

När fartkamerorna började installeras 2006 omkom 445 personer i trafiken, 2010 var den siffran nere i rekordlåga 266.

Förra året ökade trafikdöden till 314 personer, men de ansvariga myndigheterna är ändå överens om att ATK-systemet fungerar.

Av personerna som fastnar på bild i fartkamerorna bötfälls mellan 30 och 40 procent.

Alla kameror är direktkopplade till Rikspolisstyrelsens ATK-sektion i Kiruna, där 60 utredare manuellt utreder alla ärenden.

Man har satt en gräns på 230 000 ärenden per år, då Trafikverket menar att det räcker för att nå ett önskvärt resultat i ambitionen om sänkt medelhastighet.

Med andra ord är fartkamerornas driftprofiler inställda så att kamerorna fotograferar max 230 000 fortkörare per år.

Att inte alla bötfälls beror på att det inte alltid går att identifiera föraren med hjälp av kamerans foto.

Utlandsregistrerade fordon, med utandag av norska, finska och danska, lagförs inte heller.

Motorcyklar, vilka saknar registreringsskylt fram, ska stoppas på andra sätt i polisens trafikövervakning.

Även om fartkamerornas närvaro efter vägarna inte sällan är omdebatterad visar Trafikverkets årliga trafiksäkerhetsenkät att allmänhetens acceptans för dem är hög.

I den senaste enkäten tyckte 71 procent av de tillfrågade att automatisk hastighetsövervakning är ett bra sätt att övervaka hastighetsöverträdelser.

Det är Trafikverket som ansvarar för etablering och drift av alla fartkameror.

Att etablera en fartkamera kostar i snitt 450 000 kronor, plus driftskostnader.

Mycket pengar kan tyckas, men Trafikverket menar att om man ställer kostnaden mot nyttan är det svårt att hitta en lika effektiv trafikåtgärd.

En statlig analys av kostnader inom transportsektorn visar som jämförelse att ett dödsfall i trafiken beräknas ha en samhällsekonomisk kostnad på 25 miljoner kronor.

I Sverige finns i dag cirka 1 100 fasta fartkameror längs närmare 300 mil väg.

Polisen förfogar även över ett 30-tal mobila fartkameror.