– Maskinhuset är föremål för många idéer, det är kulturellt och industrihistoriskt intressant, säger Lars Lindblom från arrangören Samarkand.

Och ja, visst är det gamla maskinhuset intressant. Men framför allt är det vackert med sina stora fönster som låter lokalen bada i ljus. Vissa maskiner från gruvindustrins glansdagar finns fortfarande att skåda och efter ena väggen finns de gamla elskåpen fortfarande på plats.

Pengar för att få i gång utställningen har man fått från Länsstyrelsen.

– Vi försöker jobba med att höja Grängesbergs attraktionsvärde, det finns dolda skatter här som man inte tänker på när man passerar, säger Lindblom.

– Det är fantastiskt roligt att vi fått i gång det här första steget. Det har funnits idéer att man ska göra något med konst i flera år men det har inte kommit tillskott, säger Lindblom.

Förrän nu då. Under söndagens invigning av Maskinhuset fanns både konstverk av konstnären Mia Malmlöf, med ateljé i Skåne, och gamla foton från tiden då gruvindustrin blommade i Grängesberg och Maskinhuset var hjärtat i verksamheten. Mia Malmlöf målar med oljefärg på plexiglas och enligt Gigi Karlstedt, kultursekreterare, gör Mias tavlor sig bra i Maskinhuset.

– Vi var tvungna att hitta en konstnär som målade tillräckligt stort för detta enorma rum.

Utställningen i Maskinhuset kommer att pågå mellan 15 juli och 12 augusti. Redan klockan elva på söndagsförmiddagen hade ett 50-tal personer tagit sig till platsen för att titta på konsten, äta tilltugg och lyssna på Ingvar Henriksson, kulturnämndens ordförande, som höll invigningstalet.

– Det var härifrån man såg till att gubbar kom ner och malm kom upp, säger Henriksson under talet.

Två av besökarna var Bodil Eriksdotter, Blötberget, och Barbro Karlsson Skoglund, Grängesberg, som stod och beundrade gruvfotografierna tagna av Albin Andersson under förra segelskiftet.

– Jag har inte hunnit titta så mycket än, men det är ju väldigt roligt, säger Bodil Eriksdotter och Barbro Karlsson Skoglund fyller i:

– Det är ju väldigt fint här, det är jätteroligt att huset inte står och förfaller utan att man använder det till något.