Tioåring vägrades hjälp på akuten
Relaterat
Artikelbilder
Sedan Max var ett år gammal har familjen varit medveten om hans överkänslighet mot bland annat getingstick. "Ett stick i halsen är förstås inget att leka med, och att åka till akuten kändes förstås självklart oavsett vilken tid det var på dagen" berättar pappa Anders. Foto: Peter Ohlsson
Artikelserie
Anders ödslade ingen tid på att fundera vart han skulle åka. Det var en akut situation. Därför körde han raka vägen till akutmottagningen vid Ludvika lasarett.
- Det här var ju inte första gången. Jag har suttit på akuten med Max många gånger sedan han var ett år gammal.
Men den här gången blev det stopp. De fick ingen hjälp:
- Jag fick veta att "... vi tar inte emot barn, det har vi inte gjort på åtta år...".
Därpå blev de hänvisade att söka upp sin vårdcentral, som i det här fallet är Ludvika norra - i samma huskropp som lasarettet och akuten.
För att vinna dyrbara minuter bet Anders ihop och höll sig lugn. Tillsammans med sonen gick de ut till bilen:
- Då kom personalen efter och upplyste om att vi kunde ta vägen via akuten om vi ville. Men jag tog bilen och åkte runt.
På vårdcentralen tog Anders sonen med sig raka vägen in och förklarade för första bästa personal vad som hänt:
- Det kom en läkare och Max fick hjälp på en gång, utan en massa frågor.
När läget stabiliserats och krisen för hans son var över tog han itu med den vrede som det usla bemötandet vid akuten skapade. Han satte sig ner och började ringa runt bland chefer och beslutsfattare inom landstinget.
- Jag ville ju veta om att det verkligen ska vara så här, att det finns en åldersgräns på akuten, att man inte tar emot sjuka barn.
En kontakt lyckades han slutligen etablera. Via e-posten har han dessutom försett landstinget med uppgifter om sonen.
- Jag skickade över hans personnummer för att de ska kunna läsa hans journal och se att jag inte överdriver.
- Jag vill veta vem som bestämt att det ska vara så här.
