Christer Lindqvist som är ordförande i Kopparberg mineral och i Nordic Iron Ore vet vad han pratar om.

Han var nämligen med i ledningen för Dannemora Minerals i det skede då Dannemoragruvan sökte de stora tillstånden för återstarten och fram till juni 2007 då Dannemoras lönsamhetsstudie gjordes. Exakt det skede som nu Nordic Iron Ore, NIO, går in i när det gäller återstarten av järnmalmsgruvorna i Blötberget och Håksberg. Tidningen beräknar på de uppgifter om det kända tonnaget som bolaget redovisat att järnmalmerna i de två vattenfyllda gruvorna är värda fyra miljarder dollar, minst 30 miljarder kronor med dagens järnmalmpris.

– Det är ingen siffra jag skulle ta i min mun, säger Christer Lindqvist.

– Men jag kan säga så här, även om dagens höga järnmalmspris skulle minska med 50 procent så kommer vi att ha lönsamhet i både Blötberget och Håksberg. Men det är ju en bra bit kvar innan vi börjar få ett kassaflöde och kan tjäna pengar 2014.

– Vi har inte börjat borra än annat än djupt i arkiven så vi vet att det finns mycket järnmalm i de båda gruvorna.

Resan fram till dagens besked har varit krokig. Först hade man inte med Håksbergsfältet i portföljen, det fick man först när Kopparberg Mineral köpte Lundin Minings prospekteringsbolag.

– När vi började så var inriktningen att återstarta Blötberget. Vi lät Raw Material Group göra en utredning och Blötberget var det enda vettiga. Vi fann också att det fanns internationella investeringspengar men så kom krisen 2008. När vi fick med Håksberg så fick vi i ett slag ett mycket bra projekt, vi har varit i skarpt läge sedan i våras. Nu efter semestrarna kommer vi att söka bearbetningskoncession och den innehåller en förenklad miljökonsekvensbeskrivning, berättar Christer Lindqvist.

Han konstaterar att Grängesberg Iron ligger före NIO i Grängesprojektet men han ser inte dem som en konkurrent på Europamarknaden.

– Det finns plats för oss båda, möjligtvis kan det bli konkurrens lokalt om arbetskraften.

Runt 2012 när man fått nödvändiga tillstånd så startar pumpningen som ska vara klar till början av 2013.

– I Håksberg bedömer vi att det finns lite mer vatten än i Dannemora, men det återstår att undersöka och beräkna. I Blötberget verkar det inte vara lika mycket vatten. En stor fråga blir hur vi ska hantera gruvavfallet, . Dannemora valde att återdeponera det nere i gruvan och det är miljömässigt den bästa metoden, men sandmagasinen kan vara ett alternativ. Vi måste utreda det. Men vare sig Håksberg eller Blötberget innehåller sulfider eller svavel och det är bra ur miljöhänsyn.

När pumpningen startar sätter man också igång att bygga klart de snedbanor från markytan ned till brytningsnivåerna som byggdes i de båda gruvorna. I Håksberg handlar det om 160 meter och i Blötberget cirka 1,2 kilometer.

Ur Blötberget planerar man att årligen utvinna 1,2 miljoner ton färdiga produkter och ur Håksberg 1,3 miljoner ton.

– Det vi planerar är en volym som är två-tre gånger så stor som när gruvorna var i drift, men vi har inte valt brytmetod än så det får vi återkomma till. Eftersom gruvorna har olika malmtyper så måste det i det första antagandet till anrikningsverk på båda orterna.

Runt 150 arbetstillfällen tror man att det blir i båda gruvorna.

– Dagens gruvarbete är annorlunda än hur det var förr. Nu är man operatör av dyra datoriserade maskiner, en borrigg kostar fem-tio miljoner. På sina håll planeras det för helautomatisk gruvdrift men dit kommer vi nog inte.

Med anrikningsverk så handlar det om runt en miljard vid varje gruva i investeringar innan driften kan starta 2013-2014.