När tidningens reporter kommer till platsen har omkring 300 bulgariska bärplockare samlats i och utanför Brunnsjöns camping. De står vid sina bilar och minibussar, en kvinna bär runt på en bebis, några män sitter i gräskanten och röker. Många ser trötta ut.

– Det går inte att ta in fler nu, campingen är full. Jag kan ta 80 stycken men inte fler, säger campingens ägare Sven Hallström bestämt till bärplockarna.

En av de bulgariska männen pratar svenska.

– Det finns inte plats här, vi måste åka till skogen och bygga ett läger, säger mannen, som vill vara anonym.

För tio år sedan bodde han i Gällivare som asylsökande i två år. Nu bor han i Bulgarien men har rest tillbaka till Sverige varje år med hela sin familj för att plocka bär. I år är inget bra år, säger han.

– Här finns inga bär. Vi tänkte att det skulle vara bättre.

Det finns ingen organisatör bakom bärplockarna, förklarar han. Varje familj har tagit sig hit på egen hand från Bulgarien.

Till sist accepterar bärplockarna på parkeringen Sven Hallströms uppmaning och bilarna beger sig iväg en efter en.

– De som bor här inne har skött sig bra, det är de här utanför som förstör för de andra. Då blir jag förbannad, säger Sven Hallström.

Nere på campingen börjar det skymma och bärplockarna sitter i grupper framför eldarna. Några strövar längs vattenbrynet, andra går iväg för att ta en dusch. Det skojas och skrattas friskt kring elden.

En kille i 25-årsåldern pratar spanska och kan därför kommunicera med reportern. Han heter Asen Kirgeu Asenov och har rest hit från Sofia, Bulgariens huvudstad.

– I Sofia finns inga jobb, därför kom vi hit. Men här finns inga bär, och varje dag regnar det. Vi tjänar inte tillräckligt för att kunna äta ordentligt, säger Asen. Han är hungrig, säger han.

Bärplockarna jobbar från tidig morgon till runt fem, sex på kvällen. För bären får de 12 kronor per kilo och varje person plockar runt 10 kilo per dag. Det blir drygt 100 kronor i dagslön. Av det går 30 kronor till campingen.

Sven Hallström sitter på bron till sin lilla stuga där han har god uppsikt över tältområdet.

– De åker hit i sina bilar på vinst och förlust. Tänk bara vad det måste kosta att åka från Bulgarien och hit, säger han. Bakom honom går den eldröda solen ner i sjön.

Ann-Marie Andersson och Mats Larsen från Norberg står och hänger vid Svens stuga. De har bott på campingen i snart en vecka.

– Det har inte varit några problem över huvud taget. Bulgarerna är jättegulliga hela bunten. Vi förstår ju inte så mycket vad de säger men vi säger hej när vi möts, säger Ann-Marie.

Mats Larsen nickar instämmande.

– Överallt är det rent och snyggt. Det är lugnt och skönt här på campingen, säger han.

Sven Hallström har inte tagit emot klagomål från några av sina svenska campinggäster. Men i staden är det många rykten som cirkulerar om bärplockarna, konstaterar han.

– Det var samma sak när jag hade de irländska asfaltsläggarna här för två veckor sedan. Ryktena i staden gick direkt. Men skulle jag neka någon av dem att bo här skulle jag bli anmäld till diskrimineringsombudsmannen, säger han.

Några av bärplockarna går förbi och gestikulerar med händerna ovanför huvudet till Sven. Han förstår, de vill ha nycklarna till duschrummet. När inget gemensamt språk finns får man vara lite uppfinningsrik. Mannen går upp i backen och vinkar åt Sven att komma – de ska posera tillsammans framför kameran. Alla skrattar.

– Kanske går det lite bättre för dem snart, säger Sven. I mitten av augusti kommer lingonen.