När Backåkers Erik började skriva dagbok 1861 var han 28 år. Han hade fått ta studenten i Falun och drömt om att bli präst, men hade mer eller mindre tvingats ta över faderns gård i Hummelbo.

– Han hade gift sig och fått barn och levde i ett äktenskap som man nog kan betrakta som ganska olyckligt, säger John Svenske.

Dagboken omfattar 2 000 sidor fördelade på fem band efter utgivningen 1987. Svenskes insats blev möjligt genom ett forskarstipendium. Hans forskning resulterade i doktorsavhandlingen Skrivandets villkor 1987.

– Backåkers Erik behärskade språket och han ville gärna briljera genom att ibland skriva på tyska. Det gör han när han vill dölja vad han skriver. Då handlar det om tjuvjakt på älg, otrohet och kärleksaffärer eller om spel och spelskulder. Saker som han absolut inte vill att frun eller barnen ska få reda på.

Den välskrivna dagboken är ett intressant tidsdokument som sträcker sig över 54 år. Erik berättar om det dagliga arbetet på gården och de hårda villkor småbönder och deras familjer levde under i slutet av 1800-talet.

– Erik skriver också om religion och politiken i en turbulent tid i Sveriges historia. Han var politiskt radikal och skilde sig därmed från andra småbönder. Han röstar på Arbetarpartiet i valet 1911. När Bondetåget 1914 drar till Stockholm till stöd för kungen och hans rustningspolitik är Erik mycket kritisk, säger John Svenske.

Backåkers Erik spottar inte i glaset. Han hamnar därmed i kontroverser med sonen Johan och dottern Anna som, kanske inte utan orsak, har gått med i den spirande nykterhetsrörelsen.

– Visst kan man ana en bitterhet över att livet inte blev som han hade tänkt sig. Men Erik är en obruten man när 1914 vid 81 års ålder slutar skriva två år innan han går bort.

John Svenske har i sin forskning främst studerat dagboksskrivandets olika funktioner.

– Skrivandet kan vara rituellt, att på kvällen ta fram dagboken blir en del av dagen. Andra skriver för att sitta och läsa och minnas på gamla dagar, även om det nog sällan blir så. Inget tyder på att Erik läste sina dagböcker när han blev gammal.

– Jag tror att han var fångad i språket och skrivglädjen. Skrivandet gav honom kontakt en liten kontakt med världen och de som var som han, som hade studerat och pratade tyska. Han anlitades också som skrivkunnig i bygden, deltog i bouppteckningar och sådant.

För John Svenskes del väcktes intresset för Backåkers Erik när familjen på 70-talet köpte ett fritidshus i Kättsbo. Han grävde i den egen stugas historia och fick fram att en tidigare ägare, snickaren Vikström, varit god vän med Backåkers Erik.

– Dagboken var omnämnd i flera skrifter om bygden. Jag tog kontakt med Backåkers Johan Junior och 1975 fick jag låna alla Eriks dagböcker, berättar han.

I föredraget kommer John Svenske främst att hålla sig till sin forskning om varför vi skriver dagbok. Han kommer också att läsa valda avsnitt i dagböckerna. Sommarkväll i Ingelsbo bygdegård börjar klockan 19.00 på fredag.