Namnet Claes Mårtensson kopplas ofta ihop med elitvolleyboll.

– Det slutade jag med för tre år sedan. Jag spelar bara lite korp nere i Avesta med Staffan Sahlberg och några andra före detta volleybollspelare.

Nu ägnar han sig åt att bryta arm - också det på elitnivå.

– Jag bröt mycket arm när jag var liten grabb. Fast mina motståndare växte ifrån mig var jag envis och fortsatte kämpa. Det har jag nytta av i dag.

Claes Mårtensson är född i Djurås men flyttade till Hedemora under skoltiden. Sedan flyttade han runt en hel del i riket innan han kom tillbaka till Hedemora. Hans satsning på volleyboll ledde bland annat till SM-silver med IKSU i Umeå.

Den 27 januari tog han sitt andra SM-silver. Denna gång i armbrytning i 85 kilosklassen vid SM i Mottala.

– Jag är egentligen högerhänt men det var med vänstern jag tog silvermedalj.

Han förklarar att man som högerhänt armbrytare ofta går på ren styrka med högern och att man lär sig bli mer teknisk med vänstern, och vice versa.

Den kunskapen drog han nytta av på fredagen, men dagen därpå, då han bröt med högern, var taktiken inte lika lysande.

– Jag visste att en av mina motståndare var väldigt duktig, så jag tog i lite för mycket i den matchen och brände allt krut på en enda armbrytare. Jag kom fyra totalt.

De två bästa från SM gick vidare till EM i Gdansk i Polen 13-20 maj samt till VM i Sao Paulo i Brasilien 9-17 september.

Så du ska åka ända till Brasilien för att bryta arm med vänstern?

– Jag ska faktiskt bryta med högern också fast jag bara kom fyra. Två av dem som kom före mig har tackat nej till VM, så jag står näst på tur.

Att Claes gärna åker till Brasilien är kanske inte så konstigt.

– Jag har en bror som bor med sin familj några mil utanför Sao Paulo, så det blir extra roligt att tävla där.

Han berättar att VM i armbrytning arrangeras på ett och samma ställe för alla olika klasser: juniorer, seniorer och handikappade.

– Det är väldigt positivt tycker jag. Alla kan vara med och tävla utifrån egna förutsättningar.

Att han började bryta arm igen som vuxen var en slump. Vid ett besök på torget i Avesta stötte han på ett tält där folk fick testa att bryta arm. Motståndare var bland annat EM- och VM-medaljör i armbrytning, Veikko Korkiakoski.

– Jag lyckades bryta ner honom och då bestämde jag mig för att gå vidare.

Veikko hjälpte honom med kontakter till lämpliga armbrytarklubbar. Han utvecklades snabbt, mycket tack vare sina kunskaper i anatomi.

– Jag är sjukgymnast och vet hur jag ska träna för att bli stark och uthållig.

Det tar tid att bli en bra armbrytare förklarar han. Man måste tålamodigt bygga upp hållfasthet i musklerna innan de blir mogna för hård belastning.

– Vill man påskynda återhämtningen efter tuffa pass kan man löpträna.

Och precis som andra idrottsmän, bör armbrytare följa träningstriangeln; äta, sova och vila.

När Mårtensson bjöd in eliten till träningsläger i södra Dalarna samt lockade "Armbryterskan från Ensamheten" - Heidi Andersson, till Dormsjöskolan, föddes ett allmänt intresse för sporten.

– Jag uppmanades att starta en armbrytarklubb i Hedemora, så det gjorde jag - Hedemora Armsport.

Lagom till julskyltningen fick de en egen lokal efter Stationsgatan.

Klubben har 25 medlemmar varav 15 är aktiva. När tidningen är på besök, kommer de insläntrandes i god tid.

Fyra bord står redo, men det räcker inte, så Jocke Boberg åker och hämtar ett till. Trots detta står många på sidan om och tittar.

– Vi turas om. Man måste vila emellanåt, annars får man tandvärk i armen som jag, förklarar en armbrytare och tar sig grinande för biceps.

De tränar i två timmar, bryter en stund, byter motståndare, bryter en stund till och gör sig sedan redo för nästa.

– De är talangfulla, säger Claes. Vi var sex stycken som åkte till SM. Bland annat Philip Östman som bara är 15 år men kom fyra i 18 årsklassen.

Är du klubbens tränare?

– Nej, jag hjälper till med det mest elementära. Ibland tar jag hit rutinerade armbrytare som kan lära ut annat än jag.

Armbrytarna ligger under svenska Brottningsförbundet, men har snart ett eget förbund spår Mårtensson.

– Jag är med i Armsportelite - en grupp armbrytare som jobbar hårt för att utveckla armbrytning och göra den till en seriös sport. Jag är ledare i gruppen, bland annat åt Heidi Andersson.