Här opereras Malte efter attacken
Det är inte var dag Sören Gustafsson tar hand om hundbitna hundar.
– Nej, det är ganska sällsynt, säger han och undersöker Malte.
– Han ser inte ut att må så bra, men jag tror inte det är någon fara för hans liv.
Relaterat
Artikelserie
- Läs även:
- Inte ovanligt att hundar attackeras 2012-02-08
- Kamphunden attackerade Ann-Charlottes hundar 2012-02-08
Det har gått en vecka sedan Malte blev lemlästad. Eftersom han fortfarande mår dåligt, gör Ann-Charlotte Larsson ett nytt besök hos Hedemora Smådjurspraktik och legitimerade veterinären Sören Gustafsson.
– Vi ska undersöka honom lite närmare när han lugnat ner sig, säger Gustafsson och ger Malte en spruta med lugnande medel.
7-8 minuter senare är han tillbaka och konstaterar att Malte nog måste få en spruta till.
– Det är ganska typiskt papillon. De är väldigt tåliga.
Under tiden kommer assistent Jenny Öberg in och kikar lite allmänt på Malte, rakar av honom allt hår runt såren och förbereder för operation.
Men Malte vägrar slappna av, så det får bli ytterligare en spruta med lugnande medel.
Varför inte söva vovven?
– Det kan man naturligtvis göra, men det är mer skonsamt att ge djur lugnande än sömnmedel, svarar hon.
Först efter en halvtimme har Malte lugnat sig så pass att Gustafsson kan lokalbedöva och börja behandla honom. Han konstaterar att Malte är ganska sargad och måste ha vidare hjälp att återhämta sig.
– Jag tror inte han har något benbrott, men vi tar en röntgenbild av bäckenet för säkerhets skull.
Han får rätt - inga benbrott. Om korsband, ligament eller andra mjukdelar är skadade törs han inte säga bestämt, men av Maltes rörelser att döma, tror han inte att så är fallet.
Däremot får han klippa bort mycket dött skinn som lossnat efter attacken.
– Det är stor risk att fler delar av huden dör och ramlar av så småningom.
En stor del av Maltes bakdel är svullen och rödaktig. Under huden finns ett stort blåmärke och utanpå är den trasig och köttig. Det syns väl var kamphunden satt sina gaddar.
Gustafsson och Öberg tvättar noga, klipper och rakar bort ännu mer hud och hår. Sedan gör de plats för dränageslangen som ska föras in strax under huden på Maltes högra bakben.
– Stora sår på djur blir ofta infekterade, därför sätter man dränage så bakterierna kommer ut igen. Såret läker då inifrån och ut.
Han syr bara ihop såret lite grann, annars blir det för tätt och risk för nya infektioner. Med tiden kan det leda till lokala bölder eller något annat diffust i kroppen som i sin tur leder till döden.
– Därför är det också viktigt att man sätter in antibiotika direkt. Men det som Malte fått räcker tydligen inte så vi ska sätta in två bredare sorters antibiotika.
När dränaget är på plats smörjs Malte med en sorts penicillinsalva - både utvändigt och invändigt. Därefter väcks han som hastigast ur sin "slummer".
– Kom tillbaka i morgon så ska vi se hur han mår, säger Gustafsson.
Också dagen därpå blir Ann-Charlotte Larsson skjutsad av grannen Per Westman. Besöket på praktiken blir kort.
– Veterinären tyckte jag skulle åka till Falu djursjukhus med Malte. Han har börjat lossa hud och om man inte sköter det rätt kan det tydligen bli kallbrand, säger hon oroligt.
Efter operationen var Malte omtöcknad och utslagen.
– Han rörde sig knappt, ville varken äta eller dricka. Han bara led och blödde.
Själv har hon knappt sovit en blund, orkar inte fortsätta vaka, sköta och medicinera Malte alldeles ensam.
– Han har det bättre på djursjukhuset just nu där han är under uppsikt.
– De säger att det inte är någon fara för hans liv och jag hoppas de har rätt. Jag orkar inte mista honom också.



































