När barnen tvingas bli som vuxna
Saras maniska mamma shoppar upp alla hushållspengar.
Josefs deppiga mamma sms-trakasserar honom med hot om självmord.
Gustavs lillebror får stryk av deras missbrukande far.
Det är teater. Men också vardag för mellan 70 000 – 100 000 svenska barn. Så många lever med psykiskt sjuka föräldrar.
Relaterat
BILDSPEL: När barnen tvingas bli som vuxna
Tre tonårsliv vävs samman på Sagateaterns scen, ackompanjerat av ett ensamt dragspel. Det är effektiv, tempofylld teater som träffsäkert siktar mot solarplexus. Plågsamt men också dråpligt underhållande. För Molièreensemblen från Stockholm har tagit fasta på den 1600-talsfranske teaterikonen Jean-Baptiste Molières bevingade ord: "Det är komedins uppgift att med skrattets hjälp förändra människorna".
Amanda Klasa Fornhammar, David Nordström och Andreas Rodenkirchen går in och ut i rollerna och spelar både barn och föräldrar. I korta, filmiska scener, gestaltar de tillvaron för tre unga människor. Mitt i alltihop finns även dramaläraren Torsten Flint, som inte är så egotrippad som han först verkar.
Deras existens ser ut att rasa samman när som helst. Men pjäsen, skriven av Åsa Anderberg Strollo, får ett gott slut. Sista scenen utspelar sig år 2030. Tonåringarna Sara, Josef och Gustav har blivit medelålders och berättar om hur de kom till rätta med sina liv.
Efteråt leder Andreas Rodenkirchen ett kort samtal med publiken. Pjäsen heter "Det tar tid att bli ung" och syftar på barnen som måste ta hand om dels sig själva, men också föräldrar, syskon, ekonomi, matlagning... De hinner inte med att vara unga.
– Självklart ska man hjälpa till hemma, men ingen ungdom ska ha ett vuxenansvar. Ni har rätt att vara lyckliga oavsett hur era föräldrar mår, säger han.
Det är vanligt att barn har skuldkänslor för att föräldrarna mår dåligt.
– Men det är aldrig ert fel, föräldrar måste få hjälp av andra vuxna, förklarar Andreas Rodenkirchen för högstadiepubliken i salongen.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 25 nov 2011 21:31 Anders (Ej registrerad)
Tyvärr finns inte stödet i verkligheten! Många myndigheter och många anställda, men ingen har egentligen tid att hjälpa dessa familjer utan de slungas bara runt i ett ekorrhjul!
Skrivet 24 nov 2011 15:23 Birgitta Pettersson (Ej registrerad)
Medan socialtjänsten på många håll i Dalarna sover gott, blundar och inte ingriper. Vanvården av fosterbarn har uppmärksammats, när skall vanvården av barn kvar i olämpliga biologiska hem uppmärksammas? Barn till psykiskt sjuka föräldrar behöver mycket stöd och hjälp och när de inte får den så fostras nästa generation olämpliga föräldrar. Alla misshanterade barn riskerar att själva bli olämpliga föräldrar och för sålunda arvet vidare. Så, att socialtjänsten sover och blundar är en fara för framtiden. För att inte tala om det lidande detta innebär för barnen.
Men det är klart, det är helt i linje med den omsorgspolitik som är rådande i landet. Omsorg får inte kosta pengar som kan äventyra fullt arbetsföras rätt till skattesänkning. Eller stöd till banker med problem.