Inom ett inhägnat område hade björnblod och björnspillning lagts ut för att hundarna ska få upp vittringen. Björnen kan också ryta. För att göra det ytterligare verklighetstroget står permobilbjörnen i ett idé i Orsa Björnpark när den inte är ute på turné för att riktigt dra åt sig björndoften.

–Och så har vi med oss en filt som legat i ett idé, just den här har legat hos björnungen Liten, eller Diego som han heter nu, och som hittades övergiven i somras, berättar Gunnar Håkansson. Den lägger vi på björnen för att förstärka doften.

Drygt 20 ekipage hade anmält sitt intresse och både jakt- och sällskapshundar kom till skjutbanan med sina mattar och hussar. Under dagen genomförs dels reaktionstester för att se hur hunden reagerar om den möter en björn ute i skogen, dels anlagststester där ägaren får se om hunden kan användas vid björnjakt eller eftersök. Det finns tydliga kriterier som hunden ska uppnå, och en domare, för dagen Roland Frid från Mora, avgör vilka hundar som uppfyller kraven. Bland annat får den inte vara för osäker och skällande springa fram och tillbaka mellan björnen och ägaren, eftersom risken då är stor att den drar björnens uppmärksamhet till människan. En bra björnhund gör ståndskall cirka tio meters från björnen, ett bra säkerhetsavstånd både för hund och skytt.

Jessica Hedvall reaktionstestade sjuåriga rottweilern Ängla, som tog skydd bakom matte när permobilnallen närmade sig.

– Jag tycker det kul grej att testa. Nu var hon jäkligt förbannad, hon hade ett annorlunda skall och jag kunde se det på svansen, säger Jessica som gärna är ute i skogen med Ängla och nu vet hur hon kan se på henne om det finns björn i environgerna.

Idén med en permobilbjörn kom när Dalarnas jägare inte längre fick testa sina hundar i Orsa björnpark. Det fanns sedan tidigare ett liknande ekipage i Nordmaling, och genom sponsring av Jägarnas riksförbund, Jägarförbundet och Orsa besparingsskog kunde Jägarnas riksförbund i Dalarna, förra året få en egen permobilnalle, som består av en uppstoppad björn på en fjärrstyrd vagn. Och det var ett lyckokast, för den uppstoppade björnen har visat sig ge bättre och mer tillförlitliga testresultat än livs levande nallar.

– I fjol testade jag cirka 200 hundar på permobilbjörnen, säger Gunnar Håkansson åkt över stora delar av Dalarna med den. I bland är hälften av de testade hundarna duktiga, ibland är det ingen som klarar testet. Jag gissar att cirka 20 procent blir godkända.

Under söndagen fick 3, av 11 deltagande hundägare diplom med sig hem efter att deras hund klarat anlagstestets alla delar. 13 hundar gjorde reaktionstestet. Arrangemanget var ett samarbetet mellan Jägarnas Riksförbund Södra Dalarna och Svenska jägarförbundet Hedemora jaktvårdskrets