Anne Blijdenstein har alltid målat, så länge hon kan minnas. Och under många år har hon undervisat i måleri och teckning.

- Jag målar för att jag inte kan skriva, säger hon. Måleriet är också ett språk. Det är ju något man vill uttrycka.

Nu för tiden målar Anne mer eget än vad hon undervisar, och de senaste resultaten visar hon i på Wahlmanska huset i Hedemora till helgen.

- Jag jobbar oftast med olika teman, berättar hon. Den här gången såg jag den här källan i skogen och inspirerades av den. Så temat på den här utställningen är Källan.

De flesta målningarna på utställningen föreställer källan och naturen kring den. Med både starka och mattare färger ses källan i olika skepnader.

- Det är ju inte bara vattnet utan jag målar också vegetationen runt omkring den. Och naturen över huvud taget. Människor har inte varit urbana så länge, vi är fortfarande naturnära. Och naturen väcker mycket känslor hos oss. Sedan behöver det naturligtvis inte föreställa det som jag tänker. Det kan ju tolkas hur man vill.

Anne använder oftast oljefärger till sina målningar, men då och då dyker det också upp någon i akryl.

- Akryl kan ju vara lite roligt ibland, säger hon. Det blir klarare och starkare färger med akryl och det är vattenlösligt och enkelt. Men jag tycker att oljan har mera känsla. Jag tycker om den där doften av terpentin. När jag kommer in i ateljén och känner doften av olja och terpentin, då blir jag glad.

När Anne reser har hon alltid med sitt ett skissblock där hon antecknar saker som hon ser. När hon sedan kommer hem tittar hon i blocket för att inspireras.

- Ibland hittar jag något spännande som jag kan använda i tavlorna, säger hon. Men egentligen är idén viktigare än motivet. Man har ju en idé som man vill utveckla. Det händer ju saker medan man håller på, och man kommer på nya saker. Resultatet behöver inte alls vara detsamma som ursprungsidén.

- Det gäller att hitta den där trådänden, fortsätter hon. Den där idén som man kan jobba vidare på. Det dyker alltid upp nya. Ibland kan det kännas ångestfyllt att inte ha några idéer, men jag vet att de alltid kommer.

Annes utställning har vernissage idag och har sedan öppet på helgerna fram till den 19 september.