Gunilla Rohlin och Mats Sjöbom som driver Galleri Anemona i Arkhyttan startar i höst workshops i måleri. Men redan i onsdags hölls en Prova på-workshop och galleriet fylldes av skaparglädje och björkar.

- Vi målar björkar med akrylfärg idag, berättar Gunilla. Jag är själv fascinerad av träd och tycker om att måla dem. Jag tror alla har någon relation till träd. De är så vackra och särskilt björkar.

Fem personer har samlats i målarhörnan med varsin duk och pensel. Men innan färgen kommer fram gör alla en blyetsskiss. Gunilla visar och instruerar.

- Måleri handlar mest om teknik och kunskap, säger hon. Jag ger mycket instruktioner, fast de behöver man naturligtvis inte följa. Det är bara för att man ska få se att: Åh, jag kan!

Gruppen pratar om perspektiv och djup i bilden. De björkar som står närmast betraktaren måste göras bredare och utan rot och krona. Medan de som står längre bort blir smalare och längre. Också gräset är att tänka på för djupets skull.

- Gräset som är längst bort blir ljusare än det som är nära, instruerar Gunilla. Tänk också på vitsipporna som är tydligare och mer detaljerade allra närmast.

- Härligt att alla målar gräset fläckigt, inflikar Mats Sjöbom. I naturen finns ingenting som är enfärgat.

Att prova på att måla verkar vara något positivt för alla deltagarna, som under rofyllt lugn skapar på sina dukar.

- Jag har inte hållit på med måleri förut, berättar Gerd Karlsson. Jag har sysslat lite med textilier fast inte med färg. Man blir väldigt inspirerad när man tittar på tavlor, men det är inte något man kommer igång och börjar med på egen hand. Därför tyckte jag att det var roligt med en Våga börja måla-kurs. Det ser ju så roligt ut när någon målar. Och det är jättekul!

Förutom måleritekniken pratar Gunilla Rohlin om hur man ser på bilder.

- Man läser bilder som ett Z, förklarar hon. Blicken går in från övre vänstra hörnet och sedan längst övre kanten. Sedan faller den tvärs över bilden som i ett Z och slutar i nedre högra hörnet. Därför sätter man gärna viktig information efter den banan. Men det kan också vara spännande att bryta mot mönstret och sätta saker på helt andra ställen.

För vissa är kanske inte det svåraste att få rätt form på motivet. Claes Bomark är färgblind och har svårt att skilja nyanser åt.

- Man får lära sig att kringgå problemen, säger han. När jag jobbar med kablar kan jag ta små prover och jämföra dem med varandra för att kunna skilja färgerna åt. När jag målar får jag använda riktigt klara och starka färger, för dem ser jag.

Men ser verkligen alla människor färger på samma sätt? Det tror varken Gunilla eller Mats.

- Mina tavlor innehåller alltid starka färger, säger Gunilla. För mig är färgen det viktigaste i målningen, men det finns de som absolut inte gillar det.

- Jag brukar åka förbi ett hus som jag tycker har en gräslig färg, fyller Mats i. Men en dag åkte jag förbi med solglasögon på mig, och plötsligt var huset snyggt! Kanske ser de som bor där färgen på samma sätt som jag gör med solglasögon på.