Vävstugans väverskor, som vävde en tio meter lång och vackert röd matta till fjolårets vävmässa, rullade under helgen ut röda mattan - bildligt uttryckt - till ett öppet hus i den lilla vävstugan mellan Leksands Hemslöjd och Österdalälven.

Aktiviteten var en del i en hantverksdag, som även omfattade ett stickkafé i kulturhuset och ett Kerstin Ankert-föredrag om den svenska trasmattan.

Leksands Vävstuga, som bildades i slutet av 1970-talet, har idag ett 30-tal medlemmar.

I de åtta stolarna vävs mattor och andra textilier av både traditionellt och mindre traditionellt slag.

Naturligtvis vävs daldräll efter det mönster som Anna Hådell komponerade på 1950-talet.

Anna Hådell, som fyllde 100 år i höstas, bor förresten strax intill och är något av ett levande uppslagsverk när det gäller vävning. Lite längre bort bor Karin Mats, en annan intresserad och mycket alert väverska, Hon fyller snart 89...

- Det verkar som att vävstugan håller väverskorna ungdomliga, funderar och hoppas Inger Lundqvist, en annan av medlemmarna.

Ungdomliga är också medlemmarna av den inofficiella Vävakuten, som inte sorterar under räddningschef Krister Ejeros, men väl under vävstugans ordförande Ingrid Sahlin.

Vävakuten utgörs av en trio som går i skytteltrafik - nästan som stolarnas skottspolar - mellan bostaden och vävstugan för att skeda ut vävkunskap.

- De drar på vävar, ger goda råd, löser problem och förmedlar kunskap, förklarar Ingrid Sahlin och berömmer trion för fantastiska insatser.

Att dra på en väv - eller modernt och effektfullt uttryckt "att ladda en vävstol" - tar, åtminstone när det gäller vissa typer av vävar‚ mer än 30 arbetstimmar. Högst upp på väverskornas önskelista står mer utrymme så att föreningen skulle kunna sätta upp fler vävar med mönster för Leksandsdräkten.

Tack vare Vävakuten och den allmänna idealiteten kan Leksands Vävstuga hålla förhållandevis låga avgifter och därmed bidra till att föra kunskaperna vidare.

- Leksands mönstertradition utgör en skatt och de praktiska kunskaperna måste förvaltas, anser Inger Lundqvist.

Leksands Vävstuga är därmed något av en skattkista, men även en fritidsgård för äldre och en hantverksinstitution som håller kulturarvet och dräkttraditionerna levande.

Ändå är varken de vackra textilierna eller dräktdelarna det mest värdefulla resultatet av verksamheten.

Det är istället en fin väv av gemenskap, som bidrar till trivsel, hälsa och livsglädje.