Månens skära är rejält i nedan när vi lämnar stan vid halv-sju-tiden. Radio-meteorologen meddelar att ett lågtrycksområde täcker Skandinavien. Det duggar på bilrutan. När vi far från Karsbyheden upp mot Korsån börjar det ljusna så smått.

Vi ska hänga med på Anders Staffas pass en förmiddag. Han jagar med Sundborns östra jaktklubb som samlar 56 jägare i år. I Staffas lag jagar 17, med tre hundförare, i trakterna kring sjön Toxen, nära Finngärdets fäbodar.

Vi klafsar längs spåren efter avverkande maskiner, försöker låta bli att knaka för mycket vid kliv över nyröjda ungbjörkar och når passet.

Efter lite mek med batterierna får Anders Staffas fart på jaktradion och med hörsnäckan i örat börjar han spana ut över hygget, ner mot myren. Det ljusnar allt mer över bergknallarna.

Det är fint. Och lugnt.

Sundborns östra har en tilldelning på fyra tjurar, tre kor och minst sju kalvar. Staffas har inte sett en älg sedan 2005.

– Det blev lite nervöst då. Jag satte mig på passet och nästan på en gång kom en ko och två kalvar. Jag vågade inte skjuta. Det hade just varit snyggt om jag skadskjutit efter 20 minuter på min första jakt. Det hade jag ju fått höra i 40 år, säger Anders Staffas.

Han kom med på ungdomskort, och har blivit kvar. I dag är han 31 år och trivs med en jaktvecka om året då han bor med en kompis i Finngärdets fäbodar, utan el och vatten.

– Det är stugan och kompisen som är grejen egentligen, och så är det skitfint i skogen, säger han.

Och de som har mer älgkontakt delar ju med sig av köttet. Tio kilo fick Anders med sig hem i fjol. Det blir en stek och lite annat.

07.48 ger sig hundförarna ut. Det hör Anders i örat.

Passgrannen på knölen mitt emot eldar, avslöjad av rökmolnet. Det knallar bakom bergknallarna, troligen på Svärdsjös område. Hundförarna rapporterar i hörsnäckan om ovanligt många färska älgspår.

Bakom oss avlossas fyra, fem skott av ett annat lag.

08.40 skäller en hund i den täta skogen nedanför oss. Anders stelnar till och lyssnar på meddelanden i sin öronsnäcka, men slappnar av när älgen travar över gränsen till Svärdsjölaget. Vi äter macka och dricker kaffe. Vinden låter som tåget när den viner mellan spanar mellan gråa granar och rödbruna tallar.

09.10 Dags att tända brasa och värma lite Bullens pilsnerkorv. Gott.

09.26 Anders berättar om när han suttit en hel dag på pass och det plötsligt brann av ett gevärsskott i brasan. Då hoppade han högt. Tydligen hade han tappat en patron året innan, och råkat elda precis där den låg.

09.36 Vi tar en smörgås till, och solen skymtar mellan granarna.

10.49 En hund driver rådjur.

10.59 Hundförarna har kommit fram till vägarna. Jaktledaren kallar in laget. Vi ser ett färskt klövspår på den leriga stigen, kanske gick djuret där när vi käkade korv.

Laget samlas i den fina slogboden de själva byggt. Texten på takbjälken hälsar alla välkomna som vill vila, om de inte skräpar ner. Det ryker från elden och ur kaffekoppar. Jägarna skojar med varandra, klappar hundar och berättar om sin förmiddag medan jaktledarna planerar pass i nästa område.

– Det här är ett trevligt gäng, jakt handlar om det sociala livet, om att ha roligt tillsammans, säger Rolf Gradén som jagat i 30 år.

11.35 Tidningens utsända far till redaktionen.

13.21 Anders Staffas ringer och berättar att laget skjutit en ko som nu ska slaktas. Typiskt, äntligen action. Men det var fint i skogen, ändå.