Källslätten utanför Falun kan skryta med mycket gamla anor. Den omnämns skriftligen redan 1569 och har därefter varit hem åt allt från rikemän och bergsmän till bönder.

På 1840-talet övergick Källslätten till att bli ett alltmer renodlat jordbruk och den siste bonden lämnade platsen 1954.

Den senare delen av slättens historia har sin början tolv år senare. Efter att ha legat öde och övergiven beslutade sig en grupp ungdomar 1966 för att restaurera gården och trädgården.

Bonnie Nilzon var en av dem.

– Vi var ett gäng fältbiologer som ville ha ett område där vi kunde jobba med praktisk naturvård. Slåtter- och beteslandskap försvinner i det konventionella jordbruket. När vi hittade Källslätten, föll vi direkt för den.

Ett stort problem är att många gamla jordbrukslandskap växer igen, och med dem försvinner också de arter som trivs i sådana landskap. När Bonnie Nilzon och hans vänner började restaurera Källslätten, hade även den förlorat mycket av sin gamla karaktär. Men nu har många gamla växter återkommit.

– Vi har fått många fina slåtterväxter som inte fanns här när vi kom, som låsbräken och fältgentiana. Det är växter som förutsätter slåtter, säger Bonnie Nilzon.

I dag har Källslättens förening 120 medlemmar och han säger att de inte tappar några, snarare fylls antalet på. Något som lockar många är den årliga slåttern, som äger rum den tredje helgen i juli.

– Folk samkommer från olika delar av Sverige för slåttern. Då brukar vi vara 70-90 personer som slår över helgen från fredag till söndag. Men det är inte bara arbete. På lördagen bjuder vi på mat, och det brukar vara dans och lekar på loven och allsång vid brasan. Det är mycket uppskattat.

Sammanlagt har föreningen slagit ängen 47 gånger, och faktum är att ingen annan har brukat Källslätten under en lika lång period. När vi besöker Källslätten i slutet av juli har slåttern nyligen varit och höet hänger på tork på stora hässjor. Bonnie Nilzon visar runt, åtföljd av sin drygt tvåårige dotterson Alvin.

Uppenbarligen är gammalt, hederligt arbete något som fortfarande drar folk. Inne i ladan hänger fullt med liar.

– Vi har fortfarande mycket lieslåtter, även om vi har en traktor. Och så drar vi släpräfsor efter häst för att samla ihop höet till hässjorna.

Förutom den stora slåttern har några av föreningens medlemmar tillsyn på Källslätten, då de bland annat ser till djuren som går där och betar. Just nu går där fyra stutar och cirka femton får.

Källslätten är i dag tio hektar stor. Sammanfattningsvis finns där ett "centrum" med lador och eldplats, en källa, ängar, hagar och en fruktträdgård. Fruktträdgården, som huvudsakligen består av äppelträd, är uppbyggd i renässansstil med fem terrasser.

Något som drar ögonen till sig är den stora lönnen mitt på slätten. Föreningen tror att trädet kan ha planterats kring 1640. Hela Källslätten sluttar ner mot fruktträdgården, som bevattnas då vattnet rinner nedåt i slänten. Lönnen har genom åren böjt sig efter lutningen.

Mitt i det stora trädet finns en hålighet, där Bonnie Nilzons barnbarn Alvin gärna kryper in. Kanske kommer Källslätten att få en lika lång framtid som den haft historia:

– Förhoppningen är att nästa generation ska ta över, säger Bonnie Nilzon.