– Vargen är ett djur som har rätt att leva, men på en bra nivå, säger han.

En brokig skara kommer springande genom det höga gräset. Det är tretton Åsenfår som hört att det vankas foder. Det skuffas och buffas försiktigt kring hinken. En plötslig rörelse får hela flocken, som för mindre än en vecka sedan bestod av ytterligare 22 tackor och lamm, att rygga.

– De är fortfarande skärrade efter det som hänt, säger Per-Olov Alderback.

I åtta år har han haft fäboden Alderbacka. Tidigare var marken bara skog. Drivkraften var därför att hålla landskapet öppet och fint. I alla år har det gått bra, till för ungefär tre veckor sedan då han började ana oråd när ett lamm försvann spårlöst. När han på söndag morgon gick in på vallen kom tolv får rusande mot honom.

– De hade aldrig kommit så snabbt mot mig förut. Får är flockdjur och jag såg att många saknades. Jag tänkte direkt "var är de andra".

Tolv meter längre fram låg det första döda fåret. Det var halvt uppätet och bröstkorgen var borta.

– Ett lamm stod bredvid den döende tackan som knappt levde, hon bara låg där och flämtade. Vi ville bära upp lammet till resten av flocken, men insåg att det var så ihopsäckat och blödde från ett sår bakom örat. Så vi var tvungna att ta bort det.

Per-Olov Alderkom i dispyt med länsstyrelsen som inte hade tillräckliga resurser för att forsla bort kadavren på söndagen. I tisdags morse var de uppe vid fäboden igen, och då var flera av de får som saknades på söndagen framdragna. Fåren vistades under natten i en fålla på 200 gånger 200 meter. Om dagarna gick de fritt uppe på vallen och betade.

– På lördagen var det åska och elaggregatet kan oturligt nog ha slagits ut då. Tidigare har det alltid varit el i stängslet. Samtidigt kan vargen ha kunnat ta sig in på andra sätt tidigare, säger han.

Åsenfåren är en liten ursprungsras som inte är till för köttproduktion. Deras uppgift är att beta, berättar Per-Olov Alderback. De är alla registrerade och stambokförda.

– Det är så mycket arbete som har spolieras. Jag ser ingen möjlighet att fortsätta. Det är en stor procedur med mycket pappersarbete, registrering, rapportering.

Trots det som hänt tycker Per-Olov Alderback att vargen ska få finnas i Sveriges skog.

– Det är fel att det finns en falang som tycker att vargen inte ska få finnas alls, och en som säger att det ska få finnas jättemånga. Jag är mittemellan. Jag vill att det ska finnas skyddsjakt på de vargar som gjort stora angrepp.

Han tycker också att de politiska besluten bör tas på lägre nivå, närmare människorna.

– Det skulle öka acceptansen för vargen. Nu har man tappat kontrollen, säger han.