Ett hopp i backen Elina har chans på VM-medalj om tre år – om allting stämmer
Elina Knutsson gillar adrenalinkicken när hon hoppar i backe.
Nu hoppas hon på fler backar på Lugnet, numera får ju även hon och andra damer vara med och tävla i VM
Sporten kräver spänst, starka ben och träffsäkerhet – det är inte lätt att göra rätt avstamp strax innan stupet för den som håller 90 kilometer i timmen.
Relaterat
Artikelbilder
"Backhoppning är en teknisk sport, som gymnastik. Tjejer och killar fixar den lika bra" säger Elina Knutsson.Fotograf: Anna Klintasp
"Backhoppning är kul. Det handlar om adrenalinkicken, känslan och utmaningen" säger Elina Knutsson. Hon är 1,69 lång och skidorna som hon flyger med från backstupet är 2,43 långa.Fotograf: Anna Klintasp
Fotograf: Anna Klintasp
Fakta
Fakta
Ålder: 19 år
Gör: Går tredje året på omvårdnadsprogrammet på Falu fri.
Bor: Hus i Övre Gruvriset
Familj: Mamma, pappa, bror och pojkvän.
Fritid: Inte så mycket, vid sidan av studierna har hon flera extrajobb, och så tränar hon uppåt två timmar, sex dagar i veckan. Annars är det kompisar och resor som gäller.
Siktar på: Världscup i Falun 2013, för-VM 2014, VM 2015.
Vi träffas vid hoppbackarna. Där förbereder pistmaskinen banan där snöskotrar ska göra vådliga hopp om några helger. Andra hopp lär inte bli aktuella i Falun på ett tag, backarna som stått på Lugnet i snart 40 år ska rustas till hösten, och vid sidan om väntar ett stenbrott på fyra mindre backar som ska funka som träningsbackar för ungdom och blivande elit.
Själv började Elina Knutsson hoppa som 4-5-åring i backarna på Kvarnberget.
– Pappas bästa kompis hade hoppat själv, och han lurade väl med mig när han åkte iväg med sina barn, berättar Elina Knutsson.
Hon gjorde ett uppehåll när hon var 15-16 år, men för 1,5 år sedan började hon träna igen. Nu är hon tillbaka hos Holmens IF, som en av sex tävlingsaktiva och enda kvinna.
– Det kändes som det var igår när jag satt där uppe och släppte bommen igen, efter uppehållet, säger hon.
Men riktigt som förr var det inte. Länge var de ett 40-tal som tränade, men sedan backarna på Kvarnberget dömdes ut för några år sedan har ungdomarna börjat ägna sig åt andra idrotter.
Nu är det till Sollefteå och Örnsköldsvik som Faluns backhoppare får åka, i brist på hemmabackar. Elina Knutsson håller tummarna för att satsningen på både nya och gamla hoppbackar blir ett lyft för svensk dambackhoppning.
Vid förra VM i Oslo var första gången som damerna tävlade tillsammans med de andra i backhoppning.
Till vardags tränar Elina Knutsson ett par timmar varje dag i friidrottshallen. För en backhoppare är det benstyrka som gäller, muskler i armarna blir bara extra tyngd att bära på. Hon hoppar häck, tränar styrka, gör benböj och annat.
Hon tävlar i 90-metersbacken, men det är den största av de mindre backarna som hon längtar mest efter för träningens skull - K 65 kallas den. Hoppare tränar bäst i mindre backar, det är lättare att slipa på tekniska detaljer i lägre fart.
Hur det går i VM 2015 vill hon inte svara på. Enligt tränaren Anders Lind har hon förutsättningar att ligga väl till bland elithopparna, men hur det går beror på dagsformen och mycket annat.
