- Att komma tillbaka till det verkliga livet är helt fantastiskt. Jag njuter av varje sekund och vill otroligt mycket med mitt liv!

Sofia ler och kisar mot solen. Hon är starkare nu, men när Sofia började banta i gymnasiet, ville hon också något. Vara duktig, prestera, och få uppmärksamhet. Hon gladde sig åt kommentarer som "Gud vad smal du har blivit." Det var jobbigt att inse att sjukdomen hade tagit kontrollen.

Sofia beskriver jaget som en liten mus, som sitter innerst inne och försöker göra sin röst hörd, medan sjukdomen omger som ett stort grått. Men det är den där lilla musen som behöver uppmuntran. På psykiatrin i Falun kände Sofia inte att man trodde på henne. Att Sofia skulle gå upp i vikt var det enda som betydde något. En gång konstaterade överläkaren nöjt att "nu har jag fått dig 11 kg tjockare." Sofias föräldrar möttes av misstro, trots att de hela tiden gjort allt de kunnat för sin dotter.

I efterhand har Sofia fått läsa sina journaler, där det står att man inte ska lita på henne. Anorexia är en manipulativ sjukdom, men Sofia menar att man måste se människan därbakom.

- Jag talade sanning när jag sa att jag ville äta och bli frisk, men sjukdomen tog över.

Vändpunkten kom i december 2006, då Sofia fick komma till Capio Anorexi Center i Upplands Väsby.

- Läkarna där kunde sin sak. De fanns med mig hela tiden, men utan att ta ifrån mig min självständighet.

Hemmet såg inte ut som ett sjukhus, utan var mysigt inrett. Pyssel och utflykter stod på schemat.

Sofia skalar en banan. Åren av svält har satt sina spår, hon måste äta väldigt regelbundet för att kroppen ska få den energi som behövs. Den räcker numera till ett heltidsjobb på Hotell Bergmästaren.

- Det känns fantastiskt att jag klarar sådana saker, jag trivs enormt där med mina arbetskamrater.

Sofia går fortfarande till en terapeut, Göran Carlsson på MHE-kliniken i Mora, där vården fungerar mycket bra. Hon tror aldrig att hon kommer trilla dit igen, och förbannar all den energi som lades ner på att vara sjuk. Samtidigt är det inte lönt att gräma sig. För att bli frisk måste man se framåt, och våga satsa.

- Det är som att stå på bryggan och vela, men gör inte det, utan bara hoppa i och simma! Jag vill gärna framföra ett tack till ALLA som trott på mig och står vid min sida i kampen, avslutar Sofia.