Pär Fagerström var Palmes pressekreterare 1973-1976. Sedan fortsatte han sin bana som riksdagsreporter och journalist. Vid årsskiftet gick han i pension från jobbet som vd för Dalarnas tidningar.

Fredagskvällen den 28 februari 1986 ringde telefonen kvart i tolv hemma hos Fagerström i Sandviken. Det var Leif Eriksson, reporter på lokalradion i Gävle, där Pär Fagerström då var chef. Eriksson hade via kontakter hört att Palme var skjuten.

Fagerström var först misstrogen, men sedan kom nyhets-flash rasslande på redaktionernas teleprintrar, även om det dröjde två timmar innan radion började spela sorgemusik och kom med en extra nyhetssändning. Vid halv-3 ringde Palmes sekreterare Ann-Marie Wilson runt till gamla medarbetare. Då hade hon åkt taxi förbi mordplatsen.

- Åh Pär, det var så mycket blod, sa hon.

- Jag kände mig alldeles tom, chocken satt i till onsdagen, först då gick det att tänka på något annat, säger Pär Fagerström.

Hade Sverige sett annorlunda ut om Palme fått leva?

Jo kanske, litegrann. Pär Fagerström drar en lång lista på sådant som genomfördes under Olof Palmes tid på olika ministerposter: Offentliga sektorns utbyggnad, studiesociala system som gjorde att fler kunde utbilda sig, utbyggnaden av dagis som gynnade kvinnors intåg i arbetslivet, uppbyggnaden av den infrastruktur som har förfallit sedan dess.

- Hur mycket som var Palme, och hur mycket som helt enkelt låg i tiden är förstås svårt att säga. Men det var Palme som gav spänst och ord åt detta, säger Pär Fagerström.

Och han anser att alla sedan dess suttit still i båten, inte velat rubba den politiska kursen.

- Reinfeldt jämför sig med Per Albin och Erlander, men förvaltar egentligen mycket mer av Palmearvet än han vill låtsas om, som arbetsrätten till exempel, säger Pär Fagerström.

En sak är Fagerström säker på: Om Palme varit i livet när Balkankriget bröt ut 1991, då hade han klivit in som äldre statsman, samlat vänster-regeringarna i Europa, det fanns fortfarande flera, upphävt sin röst mot etnisk rensning och mot moralisk förtappelse.

- Det fanns ju inga politiker då som tog tag i det, förrän Clinton till slut skickade in jaktplan, säger Pär Fagerström.

Sedan han slutat som pressekreterare var Pär Fagerström en i det som kallades pensionärsgänget, en oberoende grupp som Olof Palme kände väl och litade på, som samlades några gånger om året för att bolla idéer - på Harpsund om Palme regerade, på Bommersvik om han var i opposition.

- Vi tänkte fritt och bollade, han ville få in idéer, säger Pär Fagerström.